
Det finns ingen orörlig tegelsten som sover tungt i min säng. Katthuset står tomt. Ingen mjuk päls som stryker sig mot mina ben. Ingen katt som kommer när jag sätter mig vid datorn. Ingenting.
Tänk. Aldrig mer ska jag lägga upp kattmat, aldrig mer ska jag rensa i lådan. Ja, givetvis känner jag också en (skuldbeläggande) lättnad, men just nu är det tungt. Egentligen skulle jag vilja gå ut och gå. Jag behöver luft. Fast valium eller dylikt skulle nog också funka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar