Barnens kulturfestival, ett evigt köande

Idag var jag med sjuåringen på Blasieholmstorg för att ta del av de yngre barnens del av kulturfestivalen. Det första som slog mig var att det var en väldigt liten yta avdelad till alla tält och evenemang. Inom kort var 50% av ytan täckt av barnvagnar, parkerade (mitt i folkhavet, inte på tilldelade platser) eller i rörelse. Frågan är ifall vi vågar oss dit senare i veckan, när säkert fler kommit på att gå dit.

Jag vill dock rekommendera Trädgårdssalonger och deras planteringsperformance. Sjuåringen tyckte att det var rätt häftigt. Sjuåringen fick ställa sig i en kruka med jord, planteras och finna sina rötter. Det såg lite ut som någon form av frälsningsritual, "find your roots". Väldigt grundligt, vänligt och relativt långsamt gick det hela till väga. Strax efter att sjuåringen ställde sig och väntade på sin tur så kom en handfull mammor med yngre barn. De såg alla förvirrade ut och undrade var kön började. Marie, som höll i "planteringen", sa då lugnt att de finns ingen köordning, de tar allt som det kommer och de är där i flera dagar. Allt behöver ta den tid det tar. Det föll nog inte god jord hos mammorna. Strax därpå kom ytterligare två mammor som undrade var kön var. De tyckte att det borde finnas nummerlappar.

Sedan gick vi vidare till Nobelmuseets tält, där barnen kunde laborera ihop sitt eget slime. Jag såg en tom stol och sa till sjuåringen att sätta sig, ovetande om att det stod fyra mammor med sina barn och tålmodigt väntade på att få klartecken från personalen att de kunde sätta sina ungar. Vilket inte skedde. Något av mammornas barn frågade sedan personalen om det gick bra att sätta sig. Det var bara att ta för sig.

Jag fick många tillfällen att uppleva innerstadens mammor och deras beteenden. Bäst var den brunbrända superslimmade mamman som sa till sin 5-åring att de nu skulle gå från det ena tältet till det andra, varpå ungen sa att han inte tyckte att det var så kul där, och mamman svarade "sen ska du gå med mamma och träna" och ungen kved ännu mer. I övrigt var det otaliga frågor om köer. Var är kön? Var börjar kön? Nu ställer vi oss i kön. Kön börjar nog där borta. Jag var helt förundrad.