Den sista uppgiften jag ger eleverna är att tänka på något som gör dem glada, och att skriva ned när de blir glada. Det visar sig ge varierande svar: när jag får presenter, träffar kompisar, reser till mitt hemland, bland annat. Ett synligt mönster är dock svaren från en majoritet av pojkarna. De skriver om TV- eller datorspel. När de får spela X-box, Playstation eller Nintendo DS så är de allra gladast.
När jag senare äter middag med Åttaåringen så visar det sig att av en slump så har även deras "värdegrundsuppgift" denna dag varit att tänka på när de blir glada. Fast de har fått berätta om svaret muntligt istället. Åttaåringen säger krasst:
- Vet du vad nästan alla killarna svarade, mamma?
- Nej, vad då? (Fast jag anar svaret...)
- "Jag blir glad när jag får spela x-box"..."Jag blir glad när jag får spela Playstation"..."Jag blev glad när min mamma köpte en x-box"..."Jag blev riktigt glad när min pappa installerade playstation i mitt rum"...
- Oj då.
- Ja, hur kul är det liksom?
När jag berättade det för min chef på kontoret så frågade han om det inte längre finns några pojkar som hyser glada tankar om fotbollsstjärnor, fotboll eller någon annan sport. I den klass jag undervisade var det endast en pojke som alltid skrev om det. Min chef och jag enades om att det intresset nog måste initieras av föräldrarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar