Moving on...

...to greener pastures. I bid you adieu.

Fortsättning följer här.

While we´re on the topic...

...of vampires.

"Min barnvakt är en vampyr" heter en serie som rullar på Disney Channel ca kl 20 på vardagar. Tioåringen har sett något avsnitt, men tycker att den är en aning läskig ibland, så hon byter kanal. Visst, hon är av den hariga sorten, men när en 2-åring och en 4-åring på förskolan där jag jobbar berättar att de tittar på serien då finner jag det ganska magstarkt.

När Sally mötte Harry

Jag har inte följt med i hela Twilight-hysterin. Jag minns att min kompis Smilla gav mig första boken att läsa för några år sedan, men jag gjorde det aldrig, utan återlämnade den oläst. (Precis som jag aldrig hängde på the Potter Hype, and probably never will).

Så rullade "Twilight" på TV häromdagen. Jag spelade in den - och nu har jag sett den fyra gånger. Den är helt underbar. Eller nej. Det är något lockande över den, något som jag inte riktigt kan sätta ord på. Jag får den där magkänslan som jag hade under de sena tonåren, det där romantiska skimret, vemodet, naiviteten, känslan av odödlighet. Jag inser att jag har saknat den känslan. Varför utsätter jag mig inte för den känslan längre? Är det för att det är jobbigt att utsättas för de känslorna när det aldrig blir något mer av det; jag har ingen partner som jag kan slösa mina känslor på. Antagligen. Nu ska jag läsa boken också i alla fall.

Hallåan på TV sa att "Twilight" från början i Sverige kanske skulle ha hetat "När Bella mötte Edward". Tur att det inte blev så då.

Nu har jag sett "New moon" och "The Eclipse" också. Fast de var inte alls lika bra. Är Robert Pattinson snygg? Nae, han är typ fulsnygg. Han har drag av Elvis Presley på något sätt.

Dagens bästa

Jag lånade Pingus sexåriga dotter Kanel ett dygn och tillsammans med Tioåringen gav vi oss in till stan för att hitta en julklapp till Kanels lillebror. Lilla Kanel ville ha allt hon kunde se.
- Kanel vill ha! sa hon pekandes på det mesta, såg ynklig ut och plirade på mig med ögon à la Mästerkatten i Shrek.
Hon fick välja en liten och billig Pet shop figur. Då tittade hon på den enorma hyllan på BR, fullproppad med Pet shops figurer och tillbehör, och slog ut med armarna och sa:
- Jag önskar att du kunde köpa aaalllaaa de här sakerna!!
- Men, du skulle ju aldrig kunna leka med alla de här sakerna ändå, hur skulle du ha tid att hinna leka med allt...?
- Men, jag är bara sex år, jag har jättemycket tid på mig att göra det!

Sedan kämpade vi oss fram i snöslasket och bänkade oss högst upp i Konserthuset för Barnens julkonsert . Barnen var en aning tveksamma först, men det var en jättebra konsert!

My compliments to the chef

Middag på restaurant Kamarina på söder. Ett gammalt favoritställe som jag återkommer till någon gång emellanåt. Det var makalöst god mat och sällskapet var mycket trevligt.

Back to the roots

Vi missade Prinsessan Mononoke på bio, men det var nog lika bra, för den verkar ganska blodig. Bättre att se den hemma, där jag kan prata mer med Tioåringen. Nu har vi i alla fall besökt Tioåringens kompis i Uppsala och då sett Lånaren Arrietty. Det var en väldigt fin film, i stil med Totoro.

Pennies in my pocket

- Känner du någon i Ukraina?
- Inte vad jag vet.
- Du känner ju alla möjliga folk, så någon borde du väl kunna skaka fram, någon som vill hyra ut ett rum åt oss...

Pingu och hans kompis ska åka till Kiev för fotbolls VM nästa år. När de först bokade hotellrum (i samma veva som det blev känt att lag skulle spela där) så skulle ett rum kosta strax över 3000 kronor för X antal dagar. Sedan meddelade hotellet plötsligt att de inte kunde bekräfta rummet. Och om de nu ville boka det så skulle det kosta nära 36000 kronor för samma period. Enligt en salongsberusad Pingu i alla fall.

Kanske jag faktiskt kan skaka fram någon...

Stjärna som stjärna

Tea Stjärne i årets julkalender är störtskön. Jag tänker att Tioåringen skulle kunnat ha gjort den rollen, men sedan tänker jag nej, Tioåringen har en kompis som skulle ha platsat som hand i handske i den rollen. Tea gör rollen galant. Jag gillar att det är svenskt och lite ålderdomligt stuk på kalendern. Den känns geniunt svensk, med allt vad det innebär (både positivt och negativt). Elisabet Carlsson är också klockren som Gerda. Hennes dialekt är så skön. Gerda är ganska lik Lina i Emil i Lönneberga, tycker jag. Annars fastnar jag vid Maria Kim som smyger omkring som en slingrande orm, så sval och lismande.

The beaty of a box

Plötsligt har jag ett gäng med kanaler i TV-boxen från Canal+. Inte för att vi tittar mer på TV för det. Däremot upptäcker jag några serier som jag väldigt gärna ser på, så jag ställer in inspelning för den kommande veckan. Nästa dag har dock kanalerna försvunnit. Jahapp, tänker jag, men inspelningen ligger kvar. Vad händer då? Jo, boxen är fortfarande länkad till de programmen på de kanalerna, fastän jag inte kan se dem bland mina kanaler, så de spelas sedan in ändå. Tjoho! Så fick jag se sista säsongen av "Entourage" i alla fall. Den serien är som "Sex and the city" fast den utspelas från andra planhalvan, så att säga.

Brasklapp

Om det braskar när Anders har namnsdag så blir det kallt och vitt till jul. Om det slaskar när Anders har namnsdag så blir det slask till jul. Är det inte så man säger? Om det är +10 grader ute och varken blött och vitt på marken då? Blir det ingen jul alls då?