torsdag 31 juli 2008
Våga att inte vara politisk korrekt
Det var väl ungefär som Bitte Assarmo så väl uttrycker det, som jag menade när jag skrev om Pride och flaggorna.
När jag var liten ville jag byta kön
Nej, jag ville aldrig byta kön, men jag har ibland känt att jag även skulle passat som karl. Jag hade varit en bättre karl än många andra karlar.
Min väninna Bs 9-åriga son har en jämnårig kille i sin skolklass som dock vill byta kön. Det har han tydligen velat länge nu, och ämnar gör det när han blir stor nog. Han leker mest med tjejerna i skolan, har valt ett flicknamn (och lyssnar ibland inte ifall man använder hans pojknamn) och bär ibland "flickkläder" och smink. Han har velat gå med i Prideparaden i två års tid och nu på lördag ska han äntligen få göra det. Nu när jag precis bestämt att vi inte ska gå och titta i år, för det är så mycket folk och det lär ta så lång tid. Kanske borde vi gå ändå.
Min väninna Bs 9-åriga son har en jämnårig kille i sin skolklass som dock vill byta kön. Det har han tydligen velat länge nu, och ämnar gör det när han blir stor nog. Han leker mest med tjejerna i skolan, har valt ett flicknamn (och lyssnar ibland inte ifall man använder hans pojknamn) och bär ibland "flickkläder" och smink. Han har velat gå med i Prideparaden i två års tid och nu på lördag ska han äntligen få göra det. Nu när jag precis bestämt att vi inte ska gå och titta i år, för det är så mycket folk och det lär ta så lång tid. Kanske borde vi gå ändå.
onsdag 30 juli 2008
Jag minns, därför finns jag
Jag har en gammal själ. Den hör inte hemma i min kropp. Där blir den bara hämmad. Själen är full av erfarenhet och lärdom, men ändå är den inte vis. Själen var menad för något stort. Den har väntat länge. Längre än den här kroppen. Längre än flera kroppar. På genomresa i livstider söker själen svaret, kunskapen, som ska förlösa den.
Varför jag ibland tycker att män är fega
Väninnan G var på besök häromdagen. Vi är barndomsvänner. Systrar brukade vi titulera varandra när vi var yngre, då våra föräldrar bodde ihop. Det var så jag lärde känna G och hennes syster och även om vi bara ses några gånger om året så är det en livslång, kravlös, relation.
G började med att älta sitt ex och alla idiotiska påhitt som han har haft för sig. Det var samma saker som hon ältade för två somrar sedan, då det var mer aktuellt, eftersom det var då han åkte till Frankrike på kärlekssemester (utan G), men kallade det en resa med "polarna". När G sedan tittade igenom foton från resan - i samband med ett av deras gemensamma barns födelsedagsfirande då exets släkt närvarade - blev hon aldrig så förödmjukad som av att se en tjej på nästan varje foto. Exet vidhöll dock att kompisarna hela tiden satt intill, utom räckhåll för kameralinsen. Tillintetgjord genomled hon kalaset när hon förstod att hans släkt redan kände till tjejen på korten. Några veckor senare åkte G bort över natten på en arbetsresa och när hon kom hem berättade barnen att tjejen på korten hade varit i deras gemensamma lägenhet hälsat på. Några månader senare flyttade exet ihop med tjejen på bilderna och G hittade brev dem emellan sedan ett år tillbaka, där de bl a diskuterat husköp. Under samma tid som han alltså försäkrat G om att han inte var otrogen. (Jag medger att allt är relativt, men jag är lite less på folk som inte kan avsluta ett förhållande innan de inleder ett nytt. Jag tycker att man är skyldig sin nuvarande partner den respekten. Men så tror jag också på monogama förhållanden. Och att gräset inte alltid är grönare på andra sidan.)
Nu försökte jag styra över samtalet till att istället handla om Gs nye pojkvän. Han hade nyligen sagt att han älskar henne. När skedde det? G berättade lyriskt att den nye bjudit henne på en Ålandskryssning och då sagt det. "Dagen efter, när han var nykter, så pratade vi framtidsplaner". Jag tittade menande på G. "Nej, nu kom det där ut fel, alltså, han var ju inte full när han sa att han älskade mig! Han hade inte druckit så mycket alls."
G började med att älta sitt ex och alla idiotiska påhitt som han har haft för sig. Det var samma saker som hon ältade för två somrar sedan, då det var mer aktuellt, eftersom det var då han åkte till Frankrike på kärlekssemester (utan G), men kallade det en resa med "polarna". När G sedan tittade igenom foton från resan - i samband med ett av deras gemensamma barns födelsedagsfirande då exets släkt närvarade - blev hon aldrig så förödmjukad som av att se en tjej på nästan varje foto. Exet vidhöll dock att kompisarna hela tiden satt intill, utom räckhåll för kameralinsen. Tillintetgjord genomled hon kalaset när hon förstod att hans släkt redan kände till tjejen på korten. Några veckor senare åkte G bort över natten på en arbetsresa och när hon kom hem berättade barnen att tjejen på korten hade varit i deras gemensamma lägenhet hälsat på. Några månader senare flyttade exet ihop med tjejen på bilderna och G hittade brev dem emellan sedan ett år tillbaka, där de bl a diskuterat husköp. Under samma tid som han alltså försäkrat G om att han inte var otrogen. (Jag medger att allt är relativt, men jag är lite less på folk som inte kan avsluta ett förhållande innan de inleder ett nytt. Jag tycker att man är skyldig sin nuvarande partner den respekten. Men så tror jag också på monogama förhållanden. Och att gräset inte alltid är grönare på andra sidan.)
Nu försökte jag styra över samtalet till att istället handla om Gs nye pojkvän. Han hade nyligen sagt att han älskar henne. När skedde det? G berättade lyriskt att den nye bjudit henne på en Ålandskryssning och då sagt det. "Dagen efter, när han var nykter, så pratade vi framtidsplaner". Jag tittade menande på G. "Nej, nu kom det där ut fel, alltså, han var ju inte full när han sa att han älskade mig! Han hade inte druckit så mycket alls."
tisdag 29 juli 2008
Tryckfelsnisse eller feltolkarlaban
SvD har börjat med "rättelser" på sid 2 i den första delen av tidningen. Det är bland det första jag läser numera. Jag är själv fascinerad över hur intressant jag tycker att det är att se vad jag själv kommer ihåg av de artiklar som rättas där - och ifall rättningen är något som jag själv reagerade på. I morse blev det väldigt tydligt.
I gårdagens tidning fanns en artikel om Ylva Eggehorn i serien om kärlek. Där stod att hon hade träffat sin man när hon var 13 år och han var 20 år äldre. Jag räknade snabbt ut att han var nästan i min ålder. Jag blev en aning äcklad. Sedan tänkte jag på granngrabben (som är söt som socker) och ungefär 15 år. Skulle vi kunna bli kära i varandra? I think not. Eller jag skulle nog i a f vara vuxen nog att inte tillåta det. Det stod även att Ylva varit gift med sin man i 40 år, sedan såg jag att Ylva är född 1950. Så jag insåg att de väntat med att gifta sig till dess att hon var 18.
Idag läste jag rättelser: mannen var 21, när hon var 13. Han var alltså bara 8 år äldre. Vilket ju är lite mer rimligt. Men ändå. Min 21-åriga klasskamrat var kär i en jämnårig kille, men så blev han tillsammans med en 14-årig tjej. Då blev min klasskompis lite avskräckt och när killen berättade att de skulle försöka att vänta med att ha sex tills tjejen var 15 år, så blev klasskompisen en aning äcklad och påpekade och det också var olagligt.
I gårdagens tidning fanns en artikel om Ylva Eggehorn i serien om kärlek. Där stod att hon hade träffat sin man när hon var 13 år och han var 20 år äldre. Jag räknade snabbt ut att han var nästan i min ålder. Jag blev en aning äcklad. Sedan tänkte jag på granngrabben (som är söt som socker) och ungefär 15 år. Skulle vi kunna bli kära i varandra? I think not. Eller jag skulle nog i a f vara vuxen nog att inte tillåta det. Det stod även att Ylva varit gift med sin man i 40 år, sedan såg jag att Ylva är född 1950. Så jag insåg att de väntat med att gifta sig till dess att hon var 18.
Idag läste jag rättelser: mannen var 21, när hon var 13. Han var alltså bara 8 år äldre. Vilket ju är lite mer rimligt. Men ändå. Min 21-åriga klasskamrat var kär i en jämnårig kille, men så blev han tillsammans med en 14-årig tjej. Då blev min klasskompis lite avskräckt och när killen berättade att de skulle försöka att vänta med att ha sex tills tjejen var 15 år, så blev klasskompisen en aning äcklad och påpekade och det också var olagligt.
måndag 28 juli 2008
A lost cause
Sjuåringens kompis Gittan och hennes mamma är hemma hos oss. Gittans mamma har precis fått tillbaka ungarna efter att ha varit barnledig i två veckor. Mamman känner sig irriterad på barnen, hon känner sig ovan att bemöta barnen och det uppstår frustration och konflikter, efter två veckor i "frihet". Hon berättar om sin nya kille. Jag fixar fika. Så stannar hon upp och ser på mig:
- Och du din stackare, du kan ju aldrig träffa någon ny, du får ju aldrig vara ledig.
Ändå tycker jag inte att det känns så hemskt.
- Och du din stackare, du kan ju aldrig träffa någon ny, du får ju aldrig vara ledig.
Ändå tycker jag inte att det känns så hemskt.
lördag 26 juli 2008
Ska barn bemötas på en vuxen nivå - i alla lägen?
Det är konstigt att det ibland verkar som att de regler som gäller i samhället i övrigt inte är gällande inom skolan. Där är det mer accepterat att slåss, att mobbas och att bete sig på ett sätt som inte skulle tolereras vuxna emellan i samhället. Fast det sker ju ändå, på vissa arbetsplatser t ex, som väl är att jämföra med barnens skola. "Vi skulle ju inte klämma in 25 vuxna i ett och samma rum dagarna i ända och be dem arbeta ihop heller", säger min svägerska som är lärare. När vi vuxna är på kurs är vi kanske närmare elevernas skolvardag - och vi är inte på kurs mer än några dagar i taget; sedan är vi less på de flesta kursdeltagarna.
Det handlar väl mer om en människosyn inom skolan, att se barnens kapacitet och utmana dem på deras respektive nivå, i samspel med andra barn, och alltid, alltid ingjuta respekt för andra och livet självt genom medmänsklighet.
Det handlar väl mer om en människosyn inom skolan, att se barnens kapacitet och utmana dem på deras respektive nivå, i samspel med andra barn, och alltid, alltid ingjuta respekt för andra och livet självt genom medmänsklighet.
En nygammal bajsdoft
Min brorson, Pingus son, är här på besök. Han ska sova över hos oss. Vad snabbt man glömmer hur det är att ha en sån liten i hemmet, och hur mycket uppmärksamhet han kräver (och en pojke är rörligare än en flicka, det går inte att komma ifrån).
För att inte tala om att byta blöjor. Den lukten minns jag. Sjuåringen klagar på att den hänger kvar. Annars gillar hon sin kusin. Men ledsnar rätt snabbt. Hur roar man en ettåring, vad kan man leka tillsammans? Titta i böcker verkar funka.
Själv tycker jag nästan att det var mer krävande med den andra kusinen, som sov över för några veckor sedan, som precis lärt sig att leva utan blöja. Att komma ihåg att ständigt påminna om att gå på toa, så att inga "olyckor" inträffade, blev som ett mantra.
Nu böljar leksakshavet över lägenheten och katten tittar anklagande på mig när hon inte får ro att äta.
För att inte tala om att byta blöjor. Den lukten minns jag. Sjuåringen klagar på att den hänger kvar. Annars gillar hon sin kusin. Men ledsnar rätt snabbt. Hur roar man en ettåring, vad kan man leka tillsammans? Titta i böcker verkar funka.
Själv tycker jag nästan att det var mer krävande med den andra kusinen, som sov över för några veckor sedan, som precis lärt sig att leva utan blöja. Att komma ihåg att ständigt påminna om att gå på toa, så att inga "olyckor" inträffade, blev som ett mantra.
Nu böljar leksakshavet över lägenheten och katten tittar anklagande på mig när hon inte får ro att äta.
Trygga barn ger ett bättre samhälle
På tal om riktiga män, så funderar jag även över föräldrar generellt. När jag ventilerar mina tankar med barndomsväninnan så konstaterar vi att med dagens mått mätt så är det konstigt att vi har överlevt. Utan både bilstol och bilbälte flög vi runt. Alla rökte överallt, groggarna fyllde borden och vi var aldrig hemma, utomhus upptäckte vi världen, lärde oss av de äldre barnen och var mer än lovligt våghalsiga. Ingen vuxen verkade fundera över ifall vi kunde drunkna i ån, dö av elen på tågspåret eller bli antastade av en pedofil i skogsdungen. Frågan är ifall vi mådde sämre eller bättre än barnen av idag. Vi blev i alla fall överlevare på ett annat sätt än barnen idag. Ändå finns det så många barn som mår så dåligt idag.
Sedan ett årtionde tillbaka kan jag ju se orsaken (läs: mina föräldrar) till mina beteendemönster och försöker att inte göra samma misstag med min egen sjuåring. Kanske kan jag bidra till att inte alla psykologstolar är fulla om 20 år.
Sedan ett årtionde tillbaka kan jag ju se orsaken (läs: mina föräldrar) till mina beteendemönster och försöker att inte göra samma misstag med min egen sjuåring. Kanske kan jag bidra till att inte alla psykologstolar är fulla om 20 år.
På tal om svenskt fläsk
När jag var gravid och satt med min lika höggravida väninna på tunnelbanan vid ett tillfälle så klev en äldre man och kvinna på och mannen påpekade högljutt att "de unga idag är så förbaskat feta att det är skamligt". Jag orkade inte bry mig, men min väninna kommenterade syrligt att vi var gravida, vilket snarare bara eldade på surgubbens glöd och vi hörde något i stil med "är de inte feta, så ska de sätta en massa snorungar tilll världen".
Eftersom jag själv inte fått bort den övervikt jag la mig till med under graviditeten så får jag ofta storögda blickar. Särskilt nu, runt poolkanten. I skolan har barn kommit fram till mig och ärligt frågat varför jag är tjock, hur kommer det sig, och varför går det inte bort? Oftast är det barn från asiatiska länder, vars föräldrar ofta är som smala stickor och de har säkert ingen övervikt i sina släktled. Ett samtal om kost och motion brukar då uppstå.
I veckan noterade jag att flera av barnen i badet har en mage som motsvarar Pingus (som är större än min) i relation till kroppen och plötsligt började jag att betrakta människorna runt poolen med glasögon som jag sällan har på mig. Där fanns föräldrar som var större än jag. Framförallt fanns det ganska många föräldrar och vuxna som var lika stora som jag. Det var nog 50/50 normalviktiga och överviktiga. Det skrämde mig.
När jag någon dag senare går på McDonalds med sjuåringen så har jag samma glasögon på mig och ser då väldigt många som är större än jag, vilket fick mig att tappa aptiten. På Djurgårdsfärjan sitter vi intill svenska turister som jag verkligen inte skulle kunnat avgöra ifall de var gravida eller överviktiga. Folkets förfall blev plötsligt så smärtsamt tydligt.
Eftersom jag själv inte fått bort den övervikt jag la mig till med under graviditeten så får jag ofta storögda blickar. Särskilt nu, runt poolkanten. I skolan har barn kommit fram till mig och ärligt frågat varför jag är tjock, hur kommer det sig, och varför går det inte bort? Oftast är det barn från asiatiska länder, vars föräldrar ofta är som smala stickor och de har säkert ingen övervikt i sina släktled. Ett samtal om kost och motion brukar då uppstå.
I veckan noterade jag att flera av barnen i badet har en mage som motsvarar Pingus (som är större än min) i relation till kroppen och plötsligt började jag att betrakta människorna runt poolen med glasögon som jag sällan har på mig. Där fanns föräldrar som var större än jag. Framförallt fanns det ganska många föräldrar och vuxna som var lika stora som jag. Det var nog 50/50 normalviktiga och överviktiga. Det skrämde mig.
När jag någon dag senare går på McDonalds med sjuåringen så har jag samma glasögon på mig och ser då väldigt många som är större än jag, vilket fick mig att tappa aptiten. På Djurgårdsfärjan sitter vi intill svenska turister som jag verkligen inte skulle kunnat avgöra ifall de var gravida eller överviktiga. Folkets förfall blev plötsligt så smärtsamt tydligt.
Det svenska fläsket breder ut sig
Jag försöker att få min förälder att förstå varför jag tycker att det är konstigt att SLs bussar ska flagga med Prideflaggans regnbågsfärger när de aldrig flaggar med annat än svenska flaggan och EU-flaggan annars. Min förälder, som själv varit aktiv under Frigörelseveckan/Prideveckan i många år och även gått med i paraden flera gånger, kan inte riktigt förstå vart jag vill komma. Jag tycker inte att det är fel att SL flaggar för Pride, men jag ifrågasätter vitsen med det hela. Betyder det att alla chaufförer som kör bussarna med flaggorna är "homovänliga"? I think not. Är det inte lite hyckleri över det hela?
Låt oss säga att Överviktigas riksförbund skulle bli så stora att de anordnar ett årligt återkommande event i stan, skulle då SL flagga med deras logo? Eller låt oss säga en muslims förening. Eller kanske bussarna kan flagga med kvinnosymbolen på kvinnodagen?
Jag bara undrar alltså.
Låt oss säga att Överviktigas riksförbund skulle bli så stora att de anordnar ett årligt återkommande event i stan, skulle då SL flagga med deras logo? Eller låt oss säga en muslims förening. Eller kanske bussarna kan flagga med kvinnosymbolen på kvinnodagen?
Jag bara undrar alltså.
Skola vs föräldrar
Sjuåringens kompis Gittan har en lillebror; Nutte. Nutte är 6 år. Det senaste året har jag fascinerats över hans matematiska förmåga och intresse. Jag har märkt flera femåringar som är väldigt intresserade av matte, kanske är det i den åldern man borde verkligen ta tag i att introducera flera matematiska termer. Frågan är dock hur länge det blir kvar i minnet. Särskilt om minnet inte friskas upp kontinuerligt. När min sjuåring var fem och oerhört intresserad av både matte och att skriva så påpekade jag för förskolepersonalen att de kanske skulle göra något som de barn som var intresserade kunde roa sig med. Alltså, något enkelt, som att ha stora pappersbokstäver att laborera ihop ord med eller en matta med siffror eller något annat som inspirerade till att bygga vidare på de kunskaper barnen var intresserade av. Det fanns inte en bokstav på avdelningen. Förutom i böckerna, som var för svåra för barnen att läsa. Under utvecklingssamtalet fick jag kort och gott till svar att det inte var personalens jobb. Jag blev rätt stött. Och just då hade jag inget på fötterna att försvara mitt förslag med. (Needless to say; sedan blev jag inte förvånad när jag fattade att just vår kontaktperson - som jag haft samtalet med - inte var utbildad pedagog alls. Och nu är det hon som blivit tillsammans med Nutte och Gittans pappa, och idag är gravid med hans barn.)
Jag påpekade för Nuttes mamma att hon kanske borde ta tag i Nuttes matteintresse och utmana honom lite hemma. Hennes reaktion var kraftig och kontentan var tydlig: det är skolans uppgift. Jag blev helt paff. Hon ville inte att Nutte skulle kunna alltför mycket innan han skulle börja skolan, då skolan inte kan ge tillräckligt med utmaning och han kommer att bli uttråkad. Är det en anledning att hålla tillbaka sitt barns intresse?
Jag påpekade för Nuttes mamma att hon kanske borde ta tag i Nuttes matteintresse och utmana honom lite hemma. Hennes reaktion var kraftig och kontentan var tydlig: det är skolans uppgift. Jag blev helt paff. Hon ville inte att Nutte skulle kunna alltför mycket innan han skulle börja skolan, då skolan inte kan ge tillräckligt med utmaning och han kommer att bli uttråkad. Är det en anledning att hålla tillbaka sitt barns intresse?
Messed up barnkanal
Vad är det för fel med TV-kanalen Nickelodeon? Har de som sänder ut den ingen koll på vad som sänds? Titt som tätt pratas det norska i de olika serierna numera och de senaste månaderna är det ofta konstiga störningar, surrande ljud och hackande bilder som fryser fast. Som en repad skiva. På fel språk.
Jag kontaktade vår leverantör Comhem. Mannen jag talade med lät helt oförstående, men skulle meddela de ansvariga. Jag hörde dock på honom att mitt ärende skulle hamna i det runda arkivet.
Jag kontaktade vår leverantör Comhem. Mannen jag talade med lät helt oförstående, men skulle meddela de ansvariga. Jag hörde dock på honom att mitt ärende skulle hamna i det runda arkivet.
Var finns de riktiga männen?
På tal om pojkar som slåss, så funderar jag över manliga förebilder.
Med sjuåringen i allmänhetens pool så stannar jag upp när en fyraåring gråter hysteriskt på poolkanten och inte vill komma till sin pappa i vattnet. Pappan trugar, men ungen vägrar. Fyraåringen skriker med hysteri i rösten att han ju inte fångar henne. Tidigare har jag sett honom "skoja" med henne och låtsas att inte ta emot henne. Varför gör killar ofta så? Skojar när det handlar om tillit. Klart man inte lär sig att lita på dem då. Handlar det om osäkerhet hos männen?
Sjuåringen undrar varför jag tittar på fyraåringen och pappan, jag säger att jag undrar över om det finns några män som inte luras och försöker vara skojiga.
- Morfar, säger sjuåringen, han gör aldrig sånt.
Nej, det är ju sant. Jag funderar på om han gjorde det när jag var barn, men jag har ingen känsla av faljerande tillit. (Eller så är den dold bakom andra besvikelser som sedan inträffade.)
- Och pappa, säger sjuåringen med rättviserösten och försvarstalets självklarhet, han gör aldrig sånt heller.
Jag ser skeptiskt på henne. Jag vet ju att hennes pappa är mästaren i barnslighet och osäkerhet bland alla pojkar som aldrig blir män, men frågan är ifall jag kan dela den erfarenheten med henne just nu, utan att ge henne ärr för livet. Jag väljer att avstå.
Jag ser på Pingu och hans familj, som badar med oss. Pingu är inte riktigt lika barnslig, men måste likafullt testa tilliten konstant. Inte konstigt att ungarna tyr sig till mamma istället - som aldrig faljerar, men som oupphörligt ber om avlastning.
När vi umgås med sjuåringens åttaåriga kompis Gittan och hennes två år yngre bror Nutte så springer han runt och försöker skrämmas hela tiden. Det funkar aldrig på oss, men känsliga Gittan hoppar till ibland och börjar gråta, varpå deras mamma skriker åt dem irriterat. Nutte slår sig för bröstet och utbrister spontant:
- Jag är en MAAAAN!
Jag frågar om man blir det när man skräms. Tydligen, för så gör pappa med sin nya tjej. Jag vet knappt vem jag ska känna medlidande mest med; barnen eller flickvännen.
Med sjuåringen i allmänhetens pool så stannar jag upp när en fyraåring gråter hysteriskt på poolkanten och inte vill komma till sin pappa i vattnet. Pappan trugar, men ungen vägrar. Fyraåringen skriker med hysteri i rösten att han ju inte fångar henne. Tidigare har jag sett honom "skoja" med henne och låtsas att inte ta emot henne. Varför gör killar ofta så? Skojar när det handlar om tillit. Klart man inte lär sig att lita på dem då. Handlar det om osäkerhet hos männen?
Sjuåringen undrar varför jag tittar på fyraåringen och pappan, jag säger att jag undrar över om det finns några män som inte luras och försöker vara skojiga.
- Morfar, säger sjuåringen, han gör aldrig sånt.
Nej, det är ju sant. Jag funderar på om han gjorde det när jag var barn, men jag har ingen känsla av faljerande tillit. (Eller så är den dold bakom andra besvikelser som sedan inträffade.)
- Och pappa, säger sjuåringen med rättviserösten och försvarstalets självklarhet, han gör aldrig sånt heller.
Jag ser skeptiskt på henne. Jag vet ju att hennes pappa är mästaren i barnslighet och osäkerhet bland alla pojkar som aldrig blir män, men frågan är ifall jag kan dela den erfarenheten med henne just nu, utan att ge henne ärr för livet. Jag väljer att avstå.
Jag ser på Pingu och hans familj, som badar med oss. Pingu är inte riktigt lika barnslig, men måste likafullt testa tilliten konstant. Inte konstigt att ungarna tyr sig till mamma istället - som aldrig faljerar, men som oupphörligt ber om avlastning.
När vi umgås med sjuåringens åttaåriga kompis Gittan och hennes två år yngre bror Nutte så springer han runt och försöker skrämmas hela tiden. Det funkar aldrig på oss, men känsliga Gittan hoppar till ibland och börjar gråta, varpå deras mamma skriker åt dem irriterat. Nutte slår sig för bröstet och utbrister spontant:
- Jag är en MAAAAN!
Jag frågar om man blir det när man skräms. Tydligen, för så gör pappa med sin nya tjej. Jag vet knappt vem jag ska känna medlidande mest med; barnen eller flickvännen.
torsdag 24 juli 2008
Simskolans umbäranden
Sjuåringen började simskolan i kyla och regn. Hon tvekade aldrig att hoppa i, och jag peppade. De yngre barnens föräldrar stod på kanten och frågade oroligt ifall de frös, kanske skulle de komma tillbaka en annan dag?
Sedan kom solen och sjuåringen och de jämnåriga kämpade fortfarande för fullt. De yngre barnen ville nu göra annat, som att leka och jaga varandra. Nathan, en pojke i den mer avancerade gruppen, hade sin franska mormor med sig varje dag, som puttade i andras barn när de inte vågade hoppa i själva. Sedan stod hon och pratade med simlärarna, så att barnen fick vänta. För att inte tala om att de två unga simlärartjejerna sedan pratade mycket med varandra. Sånt irriterar mig; fokusera på jobbet istället för att socialisera (det är många raster, då prat kan ske).
Så plötsligt lossnar det ändå för sjuåringen och hon kämpar sig fram med lätt panikartade simtag. The sky is the limit.
Sedan kom solen och sjuåringen och de jämnåriga kämpade fortfarande för fullt. De yngre barnen ville nu göra annat, som att leka och jaga varandra. Nathan, en pojke i den mer avancerade gruppen, hade sin franska mormor med sig varje dag, som puttade i andras barn när de inte vågade hoppa i själva. Sedan stod hon och pratade med simlärarna, så att barnen fick vänta. För att inte tala om att de två unga simlärartjejerna sedan pratade mycket med varandra. Sånt irriterar mig; fokusera på jobbet istället för att socialisera (det är många raster, då prat kan ske).
Så plötsligt lossnar det ändå för sjuåringen och hon kämpar sig fram med lätt panikartade simtag. The sky is the limit.
Utvärdering av kundtjänst
Med tanke på hur illa jag tycker om Fortum (se tidigare inlägg), så fann jag det ironiskt att jag idag blev uppringd av en person som ville att jag skulle utvärdera min kontakt med Fortums kundtjänst.
När han frågade om jag tyckte att jag fått vänta länge när jag kontaktade kundtjänst, så kunde jag inte minnas, varpå intervjumannen sa "då borde det inte varit så länge, man minns det om man väntat länge". Eh? Kanske snarare för att det var ett tag sedan och det var en obetydlig del av mitt liv, samt att jag blev lite ställd mot väggen så hastigt.
Därpå frågade han efter mitt intryck av kundtjänst bemötande. "Arrogant" var det enda jag kom på och det kommenterade han med: "oj, vilket udda ord, det måste jag skriva ned enskilt, ja, vi har ju en ruta där vi kan kommentera också". "Jaha ja, hur skriver du annars då?" frågade jag. Det var visst en skala 1-5. Jag undrar då var han satte mina svar som "jag har en negativ bild av kundtjänst". Det kan väl bli både 1 och 2 i hans mening. Jag svarade med endast 1:or och 2:or sedan.
När han frågade om jag tyckte att jag fått vänta länge när jag kontaktade kundtjänst, så kunde jag inte minnas, varpå intervjumannen sa "då borde det inte varit så länge, man minns det om man väntat länge". Eh? Kanske snarare för att det var ett tag sedan och det var en obetydlig del av mitt liv, samt att jag blev lite ställd mot väggen så hastigt.
Därpå frågade han efter mitt intryck av kundtjänst bemötande. "Arrogant" var det enda jag kom på och det kommenterade han med: "oj, vilket udda ord, det måste jag skriva ned enskilt, ja, vi har ju en ruta där vi kan kommentera också". "Jaha ja, hur skriver du annars då?" frågade jag. Det var visst en skala 1-5. Jag undrar då var han satte mina svar som "jag har en negativ bild av kundtjänst". Det kan väl bli både 1 och 2 i hans mening. Jag svarade med endast 1:or och 2:or sedan.
Hitta hem
Nu ser jag på Börje Salming i ett nytt ljus, sedan reprisen av "Hitta hem" i TV4 idag, där han pratade sig varm om katter och katthem.
Jag gillar Stockholms Katthems reklam på tunnelbanan där de använder ett ord och gör det om till ett nytt, om en katt, som t ex: uppgiven/tillgiven.
Skicka gärna "katthem 50" till 72550 och stöd Katthemmet med 50kr!
Jag gillar Stockholms Katthems reklam på tunnelbanan där de använder ett ord och gör det om till ett nytt, om en katt, som t ex: uppgiven/tillgiven.
Skicka gärna "katthem 50" till 72550 och stöd Katthemmet med 50kr!
Frågvisa Lisa
- Mamma, vad är hångla för något?
- Tjaaa, när man sitter i soffan och pussar på varandra, och kramas en massa.
- Jaha.
- Mamma, vad är sexig för något?
- Tjaaa.....
- Men, säg då, vad är det för något!!
- Tjaaa, när man sitter i soffan och pussar på varandra, och kramas en massa.
- Jaha.
- Mamma, vad är sexig för något?
- Tjaaa.....
- Men, säg då, vad är det för något!!
Nu vet jag inte riktigt
Ska SL-bussarna ha "Prideflaggor" (regnbågsflaggor) fr o m imorgon för att fira att EuroPride nu börjar? Inte brukar de väl ha flaggor för andra stora evenemang? Det är väldigt tydligt att det nu är inne att ha kommit ut.
Undervisa föräldrar i folkvett och respekt mot andra människor
Vid allmänhetens poolkant i morse ca 09.45: jag och en annan (gotländsk) mamma sitter på en bänk. Tre (ej solbrända, men chokladbruna) killar i ca 9-11-årsåldern knallar runt poolkanten. Den kortaste och den längsta har sina handdukar över axlarna.
Den längsta killen puttar till den kortaste, så han faller i vattnet. Med handduken, som blir blöt. Den korte är lite upprörd och börjar jaga den längste. För att jämna ut oddsen vill den korte slänga den längstes handduk i poolen. Den längste vägrar släppa ifrån sig den, då tar den korte killen hans t-shirt istället. Han håller den över poolvattnet. Den längste säger något allvarligt i hotfull ton och den korte lämnar ifrån sig tröjan torr. Då puttar den långe ned den korte i vattnet igen och går själv skrattade därifrån. Där upphör leken att vara kul. Nu har den övergått till att vara förnedrande. Den tredje pojken håller sig passiv i bakgrunden.
Alla tre samlas igen och börjar byta om, men den korte hackar på den långe och säger något i stil med att han inte är schysst. Plötsligt står de upp och tjafsar och någon utdelar en spark mot den andre, som sparkar tillbaka. Nu skrattar ingen. Gotländskan intill mig ropar att de ska sluta bråka. Så tar den långe strupgrepp på den korte, med båda händerna runt halsen, men får inget bra tag, utan byter till att ha ena armen runt halsen på den kortare killen. Då reser jag på mig och går fram till dem.
Jag: Släpp honom. Så där gör man inte mot någon.
Långe killen (höjer den fria armen och pekar på mig): Lägg dig inte i, du har inget med det här att göra!
Jag: Jo, det har jag visst det. Släpp honom.
Långe: Vad ska du göra?! Va, vad ska du göra?
Jag: Jag ska inte göra någonting. Och du ska inte göra det där.
Långe (har släppt den korte killen och går emot mig, stannar framför mig och spänner upp sin bröstkorg mot mig): Va, vad vill du?! Vad ska du göra?
Jag (kan knappt andas för att jag är så upprörd över uppstudstigheten hos killen, men säger lugnt): Få dig att sluta göra så där.
Långe: Du, du, ska hålla käften!
Gotländskan (som nu ställt sig intill mig), till den långe: Så där gör man inte mot andre.
Långe: Håll käften.
Gotländskan: Vill diu att jag ska göra så på dig, kanske?
Långe: Äääh!
Jag fattar att den långe killen är i total försvarsställning, och att det säkert inte var meningen att det hela skulle gå så långt som det gjorde. Men faktum kvarstår: skulle någon ta strupgrepp på mig eller någon jag känner så skulle jag polisanmäla den personen.
Gotländskan och jag går och sätter oss igen. Jag hör att den långe ska dra hem och att den korte inte får följa med. Den passive frågar då den korte vad han då ska hitta på, den korte skulle vara hemma hos den långe idag. Den korte muttrar att han väl då får ringa morsan, som inte lär bli glad. Den långe drar kort därefter. Det gör ont i mitt hjärta, jag tänker att han nog inte mår så bra. När jag var som mest upprörd hade jag dock gladeligen givit ungen en lavett.
När de andra killarna gått säger gotländskan till mig:
- Riktigt hemskt det där.
- Ja, verkligen. Tyvärr blir det mer och mer vanligt.
- Jag har aldrig sett det på Gotland, det skulle aldrig hända på Gotland.
- Nej, det kan jag tänka mig. (Fast jag tror nog att det sker där med.)
Senare pratar jag med Pingu, hans fru och kompisar om händelsen. Fanns det ens strupgrepp när vi var små? Ingen har varit med om det. Däremot har jag nu sett det otaliga gånger under min praktik i skolan och hört från vänner som är lärare att det är vardagsmat.
Den längsta killen puttar till den kortaste, så han faller i vattnet. Med handduken, som blir blöt. Den korte är lite upprörd och börjar jaga den längste. För att jämna ut oddsen vill den korte slänga den längstes handduk i poolen. Den längste vägrar släppa ifrån sig den, då tar den korte killen hans t-shirt istället. Han håller den över poolvattnet. Den längste säger något allvarligt i hotfull ton och den korte lämnar ifrån sig tröjan torr. Då puttar den långe ned den korte i vattnet igen och går själv skrattade därifrån. Där upphör leken att vara kul. Nu har den övergått till att vara förnedrande. Den tredje pojken håller sig passiv i bakgrunden.
Alla tre samlas igen och börjar byta om, men den korte hackar på den långe och säger något i stil med att han inte är schysst. Plötsligt står de upp och tjafsar och någon utdelar en spark mot den andre, som sparkar tillbaka. Nu skrattar ingen. Gotländskan intill mig ropar att de ska sluta bråka. Så tar den långe strupgrepp på den korte, med båda händerna runt halsen, men får inget bra tag, utan byter till att ha ena armen runt halsen på den kortare killen. Då reser jag på mig och går fram till dem.
Jag: Släpp honom. Så där gör man inte mot någon.
Långe killen (höjer den fria armen och pekar på mig): Lägg dig inte i, du har inget med det här att göra!
Jag: Jo, det har jag visst det. Släpp honom.
Långe: Vad ska du göra?! Va, vad ska du göra?
Jag: Jag ska inte göra någonting. Och du ska inte göra det där.
Långe (har släppt den korte killen och går emot mig, stannar framför mig och spänner upp sin bröstkorg mot mig): Va, vad vill du?! Vad ska du göra?
Jag (kan knappt andas för att jag är så upprörd över uppstudstigheten hos killen, men säger lugnt): Få dig att sluta göra så där.
Långe: Du, du, ska hålla käften!
Gotländskan (som nu ställt sig intill mig), till den långe: Så där gör man inte mot andre.
Långe: Håll käften.
Gotländskan: Vill diu att jag ska göra så på dig, kanske?
Långe: Äääh!
Jag fattar att den långe killen är i total försvarsställning, och att det säkert inte var meningen att det hela skulle gå så långt som det gjorde. Men faktum kvarstår: skulle någon ta strupgrepp på mig eller någon jag känner så skulle jag polisanmäla den personen.
Gotländskan och jag går och sätter oss igen. Jag hör att den långe ska dra hem och att den korte inte får följa med. Den passive frågar då den korte vad han då ska hitta på, den korte skulle vara hemma hos den långe idag. Den korte muttrar att han väl då får ringa morsan, som inte lär bli glad. Den långe drar kort därefter. Det gör ont i mitt hjärta, jag tänker att han nog inte mår så bra. När jag var som mest upprörd hade jag dock gladeligen givit ungen en lavett.
När de andra killarna gått säger gotländskan till mig:
- Riktigt hemskt det där.
- Ja, verkligen. Tyvärr blir det mer och mer vanligt.
- Jag har aldrig sett det på Gotland, det skulle aldrig hända på Gotland.
- Nej, det kan jag tänka mig. (Fast jag tror nog att det sker där med.)
Senare pratar jag med Pingu, hans fru och kompisar om händelsen. Fanns det ens strupgrepp när vi var små? Ingen har varit med om det. Däremot har jag nu sett det otaliga gånger under min praktik i skolan och hört från vänner som är lärare att det är vardagsmat.
tisdag 22 juli 2008
Den svenska synden breder ut sig
Det känns som det var EuroPride rätt nyligen, men det var tydligen bra många år sedan. Det känns också som att det inte var så länge sedan vi hade inneboende från något land i Europa under "Frigörelseveckan" varje år, ändå var det under min tonårstid.
Eftersom jag till stor del är uppvuxen med och bland homosexuella så har mina kompisar ibland trott att jag är expert på alla som är HBT. Vilket jag kan säga att jag inte är. Däremot tycker jag att det är hyfsat lätt att avgöra ifall någon är homo, men det är nog bara de som är stereotyper som lätt känns igen. Den som är HBT hör inte till ett eget folkslag. Alla är lika mycket människor.
Kolla gärna på "Rick & Steve" på 5:an, den är ju störtskön!
Eftersom jag till stor del är uppvuxen med och bland homosexuella så har mina kompisar ibland trott att jag är expert på alla som är HBT. Vilket jag kan säga att jag inte är. Däremot tycker jag att det är hyfsat lätt att avgöra ifall någon är homo, men det är nog bara de som är stereotyper som lätt känns igen. Den som är HBT hör inte till ett eget folkslag. Alla är lika mycket människor.
Kolla gärna på "Rick & Steve" på 5:an, den är ju störtskön!
Jag är tacksam för
att sjuåringen är av den mer stillsamma sorten, och klarar att sitta och läsa för sig själv i flera timmar
och att jag inte är Rom i Italien.
och att jag inte är Rom i Italien.
måndag 21 juli 2008
Förvrängd självbild
Sjuåringen vill se bilder av katten som liten. När jag rotar i fotolådan hittar jag foton av flera ex (däribland flera av sjuåringens pappa, som jag hade glömt bort - jisses, jag kom knappt ihåg hur han såg ut!), men även av mig själv för snart 10 år sedan. I mina ögon är min kropp inte så olik sig, men vågen säger +20-35 kg. När jag då tyckte att jag mådde så bra, så tycker jag att jag ser stor ut. När jag nu inte känner mig stor, så mår jag dåligt. Konstigt det där.
Lyxfällan: någons verklighet
Chefen såg "Lyxfällan" för första gången för några veckor sedan. Han fnös åt hur folk har försatt sig i den sitsen att de inte kan ta sig ur det hela; själv jobbar han vidare och kämpar på för att aldrig hamna i den ekonomiska krissitsen.
Även om jag kan tänka mig att hela upplägget på progammet är lite fabricerat, så har jag full förståelse för hur vissa av de som är med i programmen har hamnat där. Det är inte direkt svårt. I kvällens program verkar det största problemet vara att killen är biltokig och slösar mycket pengar på bilar, vilket killen själv kommenterar med att "alla mina kompisar har bilar och allt kretsar kring bilar". Tjejen har sämre lön än mannen och de har totalt stelt delad ekonomi, något jag aldrig fattat hur man kan ha när man väl är sambos. Jag känner igen hela situationen, hela bilden av deras förhållande, från hur en väninna tidigare har haft det.
Konstigt nog har jag bara sett par, bestående av en man och en kvinna, som sökt hjälp i Lyxfällan. Eller det kanske inte är så konstigt. Andra par kanske inte försätter sig i den knipan. Eller så är de kloka nog att inte fläka ut sina liv på TV3.
Även om jag kan tänka mig att hela upplägget på progammet är lite fabricerat, så har jag full förståelse för hur vissa av de som är med i programmen har hamnat där. Det är inte direkt svårt. I kvällens program verkar det största problemet vara att killen är biltokig och slösar mycket pengar på bilar, vilket killen själv kommenterar med att "alla mina kompisar har bilar och allt kretsar kring bilar". Tjejen har sämre lön än mannen och de har totalt stelt delad ekonomi, något jag aldrig fattat hur man kan ha när man väl är sambos. Jag känner igen hela situationen, hela bilden av deras förhållande, från hur en väninna tidigare har haft det.
Konstigt nog har jag bara sett par, bestående av en man och en kvinna, som sökt hjälp i Lyxfällan. Eller det kanske inte är så konstigt. Andra par kanske inte försätter sig i den knipan. Eller så är de kloka nog att inte fläka ut sina liv på TV3.
söndag 20 juli 2008
Parkteatern när den är som bäst
Idag var jag med sjuåringen och hennes kompis Leila och såg "Sailor och Pekka" med Parkteatern under eken på Djurgården. Den var sagolikt rolig, fartfylld och härlig, helt underbar. Linn Bergstam som Fru Jackson är helt makalös. En sann förbild för tjejer! Hennes dans är störtskön, för att inte tala om när hon blir skjutgalen eller hamnar i slagsmål, det är en ren njutning.
Pekka sedan, som spelas av Krister Lindgren, är otroligt gullig. Sjuåringen erkänner på hemvägen att hon nog är lite kär. Jag erkänner också att han är ursöt. Kompisen Leila tycker att jag ska ta reda på ifall han som spelar Pekka har någon fru eller inte. När jag sedan hittar Kristers bild, och hur gammal han är, så baxnar sjuåringarna. "Han var söt som hund." Fler ord är överflödiga.
Bengt Anderssons underfundiga ljud och slit med scendekoren, och Bert Gradins "Sailor" gör det hela komplett. Så enkelt, men så underfundigt och strålande.
Intill oss i publiken satt även självaste Manne (clownen), som sig själv (med barn och barnbarn, såg det ut som). Fast det ville sjuåringerna inte riktigt gå med på. Han är väl ingen riktigt person - som ser ut så...??
Pekka sedan, som spelas av Krister Lindgren, är otroligt gullig. Sjuåringen erkänner på hemvägen att hon nog är lite kär. Jag erkänner också att han är ursöt. Kompisen Leila tycker att jag ska ta reda på ifall han som spelar Pekka har någon fru eller inte. När jag sedan hittar Kristers bild, och hur gammal han är, så baxnar sjuåringarna. "Han var söt som hund." Fler ord är överflödiga.
Bengt Anderssons underfundiga ljud och slit med scendekoren, och Bert Gradins "Sailor" gör det hela komplett. Så enkelt, men så underfundigt och strålande.
Intill oss i publiken satt även självaste Manne (clownen), som sig själv (med barn och barnbarn, såg det ut som). Fast det ville sjuåringerna inte riktigt gå med på. Han är väl ingen riktigt person - som ser ut så...??
lördag 19 juli 2008
Don´t fight with the fat one
Idag var jag och såg Kung Fu Panda med sjuåringen och hennes kompis Leila. Den var riktigt häftig och väldigt rolig. Rätt enkelt att hänga med i vändningarna i handlingen, och riktigt grymma rörelser.
Vi var på SF Medis, den delen som tidigare var Sandrews. Där köpte vi blandat lösgodis innan filmen. Det var riktigt mumsigt och färskt. Precis som när jag handlade där senast, för ca 3 veckor sedan. Måste tyda på att det är bra omsättning på lösgodis.
Vi var på SF Medis, den delen som tidigare var Sandrews. Där köpte vi blandat lösgodis innan filmen. Det var riktigt mumsigt och färskt. Precis som när jag handlade där senast, för ca 3 veckor sedan. Måste tyda på att det är bra omsättning på lösgodis.
Stand by, felsökning pågår
Igår åkte jag spårvagn med sjuåringen. Tyvärr var den sponsrad av Fortum, företaget som jag inte gillar just nu, men ombord hittade jag en liten folder: "10 enkla sätt att spara på din hushållsel", som kändes aktuell.
Häromdagen diskuterade jag med min väninna hur pass mycket min kyl kan tänkas dra i el. Min kyl installerades nog under 60-talet. Jag har bett att få den utbytt, men icke sa nicke. Jag använder bara halva, då jag inte når högst upp (strax under taket, knappt långa bekanta når dit) och en fjärdel av kylens utrymme täcks av ett värdelöst kylfack som jag inte använder. Enligt foldern: "En nyare kyl och frys drar upp till ca 1000 kr mindre el per år än en gammal." Framgår ju inte hur gammal och hur ny, men det säger sig ju självt att jag säkert skulle spara pengar på att byta till en nyare kyl.
Jag har ju en ny frys, den använder jag mer än kylen. Häromdagen kom grannen in och frågade ifall jag ville ha några varor ur deras frys. De skulle resa till hemlandet under en månad (som de alltid gör under sommaren) och skulle stänga av frysen. Hon ville inte kasta de oöppnade varorna. Undrar just vad de sparar på att stänga av frysen i en månad? 15 kronor? Och hur mycket mer kraft krävs det sedan när den väl ska startas upp igen? Sånt funderar jag över: är det verkligen sunt att alltid stänga av t ex datorn helt, tar det inte mer ström att starta den, istället för att låta den sova ett tag? Jag vet att någon sa mig en gång att lampor med lysrör kan man lika gärna låta vara tända, det krävs mer el att tända dem igen, än att låta dem vara på. Och hur är det egentligen med alla dessa maskiner som kan stå på stand-by: video, stero, TV etc?
Enligt foldern: man sparar på att stänga av alla maskiner helt, inte ha dem i stand-byläge.
Kan jag lita på det? Fortum vill väl ändå att man ska använda mer el?
Häromdagen diskuterade jag med min väninna hur pass mycket min kyl kan tänkas dra i el. Min kyl installerades nog under 60-talet. Jag har bett att få den utbytt, men icke sa nicke. Jag använder bara halva, då jag inte når högst upp (strax under taket, knappt långa bekanta når dit) och en fjärdel av kylens utrymme täcks av ett värdelöst kylfack som jag inte använder. Enligt foldern: "En nyare kyl och frys drar upp till ca 1000 kr mindre el per år än en gammal." Framgår ju inte hur gammal och hur ny, men det säger sig ju självt att jag säkert skulle spara pengar på att byta till en nyare kyl.
Jag har ju en ny frys, den använder jag mer än kylen. Häromdagen kom grannen in och frågade ifall jag ville ha några varor ur deras frys. De skulle resa till hemlandet under en månad (som de alltid gör under sommaren) och skulle stänga av frysen. Hon ville inte kasta de oöppnade varorna. Undrar just vad de sparar på att stänga av frysen i en månad? 15 kronor? Och hur mycket mer kraft krävs det sedan när den väl ska startas upp igen? Sånt funderar jag över: är det verkligen sunt att alltid stänga av t ex datorn helt, tar det inte mer ström att starta den, istället för att låta den sova ett tag? Jag vet att någon sa mig en gång att lampor med lysrör kan man lika gärna låta vara tända, det krävs mer el att tända dem igen, än att låta dem vara på. Och hur är det egentligen med alla dessa maskiner som kan stå på stand-by: video, stero, TV etc?
Enligt foldern: man sparar på att stänga av alla maskiner helt, inte ha dem i stand-byläge.
Kan jag lita på det? Fortum vill väl ändå att man ska använda mer el?
Omtyckt barnamördare
Anders Eklunds närmaste verkar oförstående till att han nu blir åtalad för mord, då han alltid varit vänlig och "normal". "det verkar vara två olika personer", säger någon av dem i SvDs artikel idag. Skulle tro det, det är ju liksom det som gör en mördare. Tror inte att det är många som går omkring och "öppet" är mördare. Däremot tror jag att det finns en potentiell mördare i många människor.
Jag äcklas av att läsa om morden. Att han också brände Englas kropp, det visste jag inte, och jag hade nog mått bättre utan att veta det.
Vad får en människa att bli sån, att agera på det sättet? Efter mycket funderande tänker jag att det nog ligger i isoleringen, att han var en enstöring (självvalt, eller inte). Det är aldrig bra att leva med sina egna tankar alltför länge. De har en tendens att bli konstiga tankar då, som får en att göra konstiga saker.
Jag äcklas av att läsa om morden. Att han också brände Englas kropp, det visste jag inte, och jag hade nog mått bättre utan att veta det.
Vad får en människa att bli sån, att agera på det sättet? Efter mycket funderande tänker jag att det nog ligger i isoleringen, att han var en enstöring (självvalt, eller inte). Det är aldrig bra att leva med sina egna tankar alltför länge. De har en tendens att bli konstiga tankar då, som får en att göra konstiga saker.
fredag 18 juli 2008
Jag är världsbäst
På väg hem från Parkteatern säger jag till sjuåringen:
- Vi går in på Hemköp och kollar ifall de har någon pizza som du kan äta.
- Ska jag få pizza? Ska vi äta det till middag?
- Ja, det får bli så.
- Du är världens bästa mamma! Du är den bästa mamman i hela galaxen!
- Jaha ja. Och om jag sagt att vi skulle köpa morötter?
- Bläää! Då hade du bara varit världens bästa.
- Vi går in på Hemköp och kollar ifall de har någon pizza som du kan äta.
- Ska jag få pizza? Ska vi äta det till middag?
- Ja, det får bli så.
- Du är världens bästa mamma! Du är den bästa mamman i hela galaxen!
- Jaha ja. Och om jag sagt att vi skulle köpa morötter?
- Bläää! Då hade du bara varit världens bästa.
torsdag 17 juli 2008
Vilken prinsessa är du?
Askungen:
[ ] En av dina föräldrar är döda
[x] Du gör många sysslor hemma
[x] Du älskar att klä upp dig
[x] Du älskar djur
[x] Du väntar på din drömprins
[ ] Din mamma är väldigt sträng
[ ] Du har systrar som är avundsjuka på dig
[ ] Ibland vågar du inte säga vad du egentligen tycker
[ ] Du har glömt skor hos en kompis någon gång
[ ] Du har blont hår
TOTAL: 4
Belle:
[x] Du har kysst någon som dina kompisar inte gillar
[ ] Du har gått vilse i skogen
[x] Du älskar att läsa
[x] Du är inte det minsta blyg och säger alltid vad du tycker
[x] En av dina familjemedlemmar är ganska konstig
[x] Du har jobbat frivilligt någon gång
[ ] Du har en vild fantasi
[ ] Du älskar att ta hand om människor som behöver hjälp
[x] Killar har tyckt om dig bara för att du är söt
[x] Du har tackat nej till minst en person som har velat gå på dejt med dig
TOTAL: 7
Jasmine:
[ ] Din pappa är väldigt rik
[x] Du är väldigt smart
[x] Du har varit tillsammans med någon som är olik dig
[x] Du är unik och annorlunda jämfört med alla andra
[x] Du skulle aldrig gifta dig med en person bara för att personen var rik
[ ] Du har många mål i ditt liv
[ ] Du har inte så många vänner
[x] Du är självständig
[ ] Du är förmögen
[ ] Dina föräldrar försöker kontrollera ditt liv
TOTAL: 5
Ariel:
[ ] Dina föräldrar förväntar sig mycket av dig
[ ] Du försöker följa reglerna, men det är inte ofta du klarar av det
[ ] Du är lite av en trubbelmakare
[x] Du är yngst i din familj
[ ] Du har många systrar (2 eller fler)
[x] Du samlar på nånting
[ ] Du har/har haft långt hår
[x] Du har/har haft en fisk som husdjur
[x] Du är väldigt nyfiken av dig
[x] Du är ganska lättlurad
TOTAL: 5
Snövit:
[x] Du vet att du är vacker
[x] Ibland verkar det som att din mamma är avundas dig
[ ] Du har nästan blivit dödad
[x] Du har minst 7 bra kompisar
[x] Du har blivit matförgiftad
[x] Du har/haft kort hår
[x] Du kommer överens med nästan alla
[x] Alla dina kompisar är olika
[x] Du älskar att ha kul
[ ] Du är gladare när du inte är hemma
TOTAL: 8
Mulan:
[x] Du är lite av en pojkflicka
[x] Många önskar att du var lite tjejigare
[x] Du har låsats vara någon du inte är
[x] Du har haft en fysisk fight med någon
[ ] Du har rymt hemifrån
[ ] Dina föräldrar försöker planera ditt liv
[x] Du har många killkompisar
[x] Du ser ofta dig själv i dåliga situationer
[x] Du älskar din familj så mycket, du skulle göra vad som helst för att skydda dem
TOTAL: 7
Törnrosa (Aurora):
[x] Du bor/har bott med någon annan än dina föräldrar
[ ] Du dog nästan vid tidig ålder
[x] Du är vänlig, älskande och tankfull
[ ] Du har en fin sångröst
[x] Du gillar att sova sent på helgerna
[ ] Du är mycket ute
[ ] Du är adopterad
[ ] Du är väldigt romantisk
[ ] Rosa är en av dina favoritfärger
TOTAL: 3
Pocahontas:
[x] Du älskar att utforska stora städer
[x] Du är mer andlig än religös
[x] Du har haft ett omöjligt förhållande
[x] Någon i din familj är död
[ ] Dina föräldrar är bryr sig mycket om dig
[x] Någon du känner har varit med i ett krig
[ ] Du älskar naturen
[ ] Du har/har haft svart hår
[ ] Du skulle älska att flytta till en fin och exotisk plats
[ ] Du är väldigt äventyrlig
TOTAL: 5
Jag antar att jag ska se upp för röda äpplen...
[ ] En av dina föräldrar är döda
[x] Du gör många sysslor hemma
[x] Du älskar att klä upp dig
[x] Du älskar djur
[x] Du väntar på din drömprins
[ ] Din mamma är väldigt sträng
[ ] Du har systrar som är avundsjuka på dig
[ ] Ibland vågar du inte säga vad du egentligen tycker
[ ] Du har glömt skor hos en kompis någon gång
[ ] Du har blont hår
TOTAL: 4
Belle:
[x] Du har kysst någon som dina kompisar inte gillar
[ ] Du har gått vilse i skogen
[x] Du älskar att läsa
[x] Du är inte det minsta blyg och säger alltid vad du tycker
[x] En av dina familjemedlemmar är ganska konstig
[x] Du har jobbat frivilligt någon gång
[ ] Du har en vild fantasi
[ ] Du älskar att ta hand om människor som behöver hjälp
[x] Killar har tyckt om dig bara för att du är söt
[x] Du har tackat nej till minst en person som har velat gå på dejt med dig
TOTAL: 7
Jasmine:
[ ] Din pappa är väldigt rik
[x] Du är väldigt smart
[x] Du har varit tillsammans med någon som är olik dig
[x] Du är unik och annorlunda jämfört med alla andra
[x] Du skulle aldrig gifta dig med en person bara för att personen var rik
[ ] Du har många mål i ditt liv
[ ] Du har inte så många vänner
[x] Du är självständig
[ ] Du är förmögen
[ ] Dina föräldrar försöker kontrollera ditt liv
TOTAL: 5
Ariel:
[ ] Dina föräldrar förväntar sig mycket av dig
[ ] Du försöker följa reglerna, men det är inte ofta du klarar av det
[ ] Du är lite av en trubbelmakare
[x] Du är yngst i din familj
[ ] Du har många systrar (2 eller fler)
[x] Du samlar på nånting
[ ] Du har/har haft långt hår
[x] Du har/har haft en fisk som husdjur
[x] Du är väldigt nyfiken av dig
[x] Du är ganska lättlurad
TOTAL: 5
Snövit:
[x] Du vet att du är vacker
[x] Ibland verkar det som att din mamma är avundas dig
[ ] Du har nästan blivit dödad
[x] Du har minst 7 bra kompisar
[x] Du har blivit matförgiftad
[x] Du har/haft kort hår
[x] Du kommer överens med nästan alla
[x] Alla dina kompisar är olika
[x] Du älskar att ha kul
[ ] Du är gladare när du inte är hemma
TOTAL: 8
Mulan:
[x] Du är lite av en pojkflicka
[x] Många önskar att du var lite tjejigare
[x] Du har låsats vara någon du inte är
[x] Du har haft en fysisk fight med någon
[ ] Du har rymt hemifrån
[ ] Dina föräldrar försöker planera ditt liv
[x] Du har många killkompisar
[x] Du ser ofta dig själv i dåliga situationer
[x] Du älskar din familj så mycket, du skulle göra vad som helst för att skydda dem
TOTAL: 7
Törnrosa (Aurora):
[x] Du bor/har bott med någon annan än dina föräldrar
[ ] Du dog nästan vid tidig ålder
[x] Du är vänlig, älskande och tankfull
[ ] Du har en fin sångröst
[x] Du gillar att sova sent på helgerna
[ ] Du är mycket ute
[ ] Du är adopterad
[ ] Du är väldigt romantisk
[ ] Rosa är en av dina favoritfärger
TOTAL: 3
Pocahontas:
[x] Du älskar att utforska stora städer
[x] Du är mer andlig än religös
[x] Du har haft ett omöjligt förhållande
[x] Någon i din familj är död
[ ] Dina föräldrar är bryr sig mycket om dig
[x] Någon du känner har varit med i ett krig
[ ] Du älskar naturen
[ ] Du har/har haft svart hår
[ ] Du skulle älska att flytta till en fin och exotisk plats
[ ] Du är väldigt äventyrlig
TOTAL: 5
Jag antar att jag ska se upp för röda äpplen...
Vad är väl en bal på slottet
Sjuåringen längtar efter ledighet. Jag undrar hur jobbigt det är att vara på Fritids. Inte särskilt, men det är skönare att vara hemma och slippa gå upp så tidigt på morgonen, enligt sjuåringen. Vilket jag inte tänker argumentera emot.
Det går långsamt vid frukosten, det tar tid. Fast det tar ännu längre tid på vintern, när det är mörkt och hon är aningen frusen. Pingu höll på att svimma när jag sa att frukosten och morgonbestyren kan ta lite mer än en timme (och då har jag inte räknat in min egen tid). Lyxen att lämna på förskolan och låta dem servera frukost finns inte längre och jag vägrar stressa (även om det blir så ändå ibland), så det blir tidigt upp om morgonen. Vi gör våra val här i livet.
Det går långsamt vid frukosten, det tar tid. Fast det tar ännu längre tid på vintern, när det är mörkt och hon är aningen frusen. Pingu höll på att svimma när jag sa att frukosten och morgonbestyren kan ta lite mer än en timme (och då har jag inte räknat in min egen tid). Lyxen att lämna på förskolan och låta dem servera frukost finns inte längre och jag vägrar stressa (även om det blir så ändå ibland), så det blir tidigt upp om morgonen. Vi gör våra val här i livet.
onsdag 16 juli 2008
Mig äger ingen
Idag har jag sträckläst Åsa Linderborgs bok "Mig äger ingen". Den är riktigt, riktigt bra. Det var intressant att ta del av hennes bild av Västerås - och folkhemmet. Igenkänningsfaktorn är hög, precis som i flera av de böcker jag läst på senare tid där författaren återger sin bild av 70- och 80-talet. Tänk att så många har så mycket gemensamt. Som tapeter med medaljonger på, t ex. Jag ryser av obehag.
Linderborgs text griper mig dock mest kring hjärtat när fokus ligger på hennes pappa, särskilt de delar när hon blivit ungdom/vuxen och kan se på sin pappa med andra ögon än barnet kan, och kan tolka livet på ett annat sätt. Då ryser jag av en sorg som är förgänglig.
Linderborgs text griper mig dock mest kring hjärtat när fokus ligger på hennes pappa, särskilt de delar när hon blivit ungdom/vuxen och kan se på sin pappa med andra ögon än barnet kan, och kan tolka livet på ett annat sätt. Då ryser jag av en sorg som är förgänglig.
Svenskfientlighet. Not.
Efter att nu ha läst intervjun i ETC med Åkesson så skulle jag nästan (bara nästan) kunna säga att det känns som att jag skulle vilja rösta på SD. Där finns mycket vettigt, men också mycket som känns som att mitt ex skulle kunnat haspla ur sig det (att mitt ex sedan också är väldigt lik Åkesson, gör mig lite illamående) - en man som inte vet (eller bryr sig om) bakgrunden till varför saker och ting i samhället ser ut som det gör idag, och byter åsikt med vindens riktning. Jag kan se hur många lättpåverkade kan lägga sin röst på SD.
Det jag fastnar mest för i intervjun är dock när Åkesson svarar: "Det är svårt att upprätthålla ett högt skattetryck om man inte känner sin granne, om man kanske inte ens pratar samma språk som sin granne." Det låter lite ologiskt för mig.
Sedan fastnar jag för hur man kan bedöma att en person är svensk eller inte. När är man tillräckligt svensk för att betraktas som svensk? Är inte det rätt subjektivt?Förra veckan diskuterade jag just svenskhet med min chef (då jag skulle vara en del av den svensktalande kontrollgruppen i ett språktest för forskning kring hur spansktalande invandrare har utvecklat sin svenska). Det var svårt att avgöra vem vi såg som svensk och vem vi såg som invandrad, men även nära vänner som kom hit på 60-talet ser sig inte direkt som svenska. Däremot kan jag ju hålla med Åkesson om att det ter sig som att dessa invandrare var mer benägna att anpassa sig till det svenska samhället, än de invandrare som kommit till Sverige det senaste årtiondet. Kanske det dock har att göra med att invandrare tidigare kom hit för att de (mer eller mindre) ville det, de var på sätt och vis tacksamma; att hitta jobb, att hitta en lugn plats. Idag är kanske invandrare mer medvetna om vilka rättigheter de borde åtnjuta (i sitt hemland), så när de tvingas lämna sitt hemland är de inte alls lika glada för att komma till vårt (i våra ögon) underbara land. Mentaliteten i världen har förändrats de senaste 50 åren.
Nu måste jag gå och prata med min granne - som inte pratar samma språk som jag - som har ringt på min dörr.
Det jag fastnar mest för i intervjun är dock när Åkesson svarar: "Det är svårt att upprätthålla ett högt skattetryck om man inte känner sin granne, om man kanske inte ens pratar samma språk som sin granne." Det låter lite ologiskt för mig.
Sedan fastnar jag för hur man kan bedöma att en person är svensk eller inte. När är man tillräckligt svensk för att betraktas som svensk? Är inte det rätt subjektivt?Förra veckan diskuterade jag just svenskhet med min chef (då jag skulle vara en del av den svensktalande kontrollgruppen i ett språktest för forskning kring hur spansktalande invandrare har utvecklat sin svenska). Det var svårt att avgöra vem vi såg som svensk och vem vi såg som invandrad, men även nära vänner som kom hit på 60-talet ser sig inte direkt som svenska. Däremot kan jag ju hålla med Åkesson om att det ter sig som att dessa invandrare var mer benägna att anpassa sig till det svenska samhället, än de invandrare som kommit till Sverige det senaste årtiondet. Kanske det dock har att göra med att invandrare tidigare kom hit för att de (mer eller mindre) ville det, de var på sätt och vis tacksamma; att hitta jobb, att hitta en lugn plats. Idag är kanske invandrare mer medvetna om vilka rättigheter de borde åtnjuta (i sitt hemland), så när de tvingas lämna sitt hemland är de inte alls lika glada för att komma till vårt (i våra ögon) underbara land. Mentaliteten i världen har förändrats de senaste 50 åren.
Nu måste jag gå och prata med min granne - som inte pratar samma språk som jag - som har ringt på min dörr.
tisdag 15 juli 2008
Källan till allt ont
Jag skrattar för mig själv när jag läser Paulina Neudings artikel om Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson i Svd idag. Både för: "Åkesson berättar att vanliga svenskar förr i tiden kunde hänga extranyckeln till huset utanför ytterdörren utan att oroa sig för inbrott. Det kan de inte längre. Och det beror förstås på invandrarna." (För vi svenskar är ju det hederligaste folket i världen.) Men också för att något pucko frågat Åkesson ifall han verkligen tror att han skulle kunna äta pizza och kebab om det inte vore för invandrarna. (För vi är ju också det folk i världen som inte kan laga mat så bra.)
Goddag yxskaft.
Goddag yxskaft.
Tjuvlyssnat: Sund och laglig eller osund och olaglig
På tunnelbanan mellan Fridhemsplan och centralen: en tjej som snart ska fylla 15 och en kille i 11-års åldern råkar sätta sig intill varandra, de känner varandra genom föräldrarna. De samtalar avslappnat, men lite stötvis i början. Det lossnar dock när tjejen fingrar på sin mobil och nämner en låt som hon laddat ned.
- Den är jättebra. Fast nu får jag typ inte ladda ned något mer, mamma är typ förbannad på mig. Jag har laddat ned så många låtar till mobilen från nätet. Vi har typ fått räkningar på 7750 kronor.
- Oj! Jag har aldrig laddat ned en låt, men en kompis sa att man kan typ gå in på Limewire och göra det.
- Mm, fast det är inte lagligt, det finns ju typ lagliga sajter.
- Ahaa...
- Ja, och jag får bara 500 kronor i månadspeng, så nu ska mamma typ dra in de pengarna också. Jag vill egentligen ha hela barnbidraget, men det får jag inte. Hon sparar resten till mig tills jag är typ 18 år.
- Vad jobbigt.
- Jo, jag är ju sur över det nu. Fast jag vet ju typ att jag inte kommer vara det sen, då när jag får alla pengarna.
- Jag har bara 100 kronor i månadspeng. Fast det är typ bara till godis och sånt.
- Jag får 500, men jag behöver inte köpa kläder då. Jag äter inte godis, jag äter typ bara fullkorn och sånt, som quinoa.
- Vad är quinoa?
- Typ ris med skalet kvar. Jag fikar ibland. Sen så dansar jag ju och går på gymnastik.
- Jag brukar inte fika, men typ ibland på fredagar gör jag det.
- Har du en särskild dag när du fikar?
- Nej, alltså typ...
Då klev de av.
- Den är jättebra. Fast nu får jag typ inte ladda ned något mer, mamma är typ förbannad på mig. Jag har laddat ned så många låtar till mobilen från nätet. Vi har typ fått räkningar på 7750 kronor.
- Oj! Jag har aldrig laddat ned en låt, men en kompis sa att man kan typ gå in på Limewire och göra det.
- Mm, fast det är inte lagligt, det finns ju typ lagliga sajter.
- Ahaa...
- Ja, och jag får bara 500 kronor i månadspeng, så nu ska mamma typ dra in de pengarna också. Jag vill egentligen ha hela barnbidraget, men det får jag inte. Hon sparar resten till mig tills jag är typ 18 år.
- Vad jobbigt.
- Jo, jag är ju sur över det nu. Fast jag vet ju typ att jag inte kommer vara det sen, då när jag får alla pengarna.
- Jag har bara 100 kronor i månadspeng. Fast det är typ bara till godis och sånt.
- Jag får 500, men jag behöver inte köpa kläder då. Jag äter inte godis, jag äter typ bara fullkorn och sånt, som quinoa.
- Vad är quinoa?
- Typ ris med skalet kvar. Jag fikar ibland. Sen så dansar jag ju och går på gymnastik.
- Jag brukar inte fika, men typ ibland på fredagar gör jag det.
- Har du en särskild dag när du fikar?
- Nej, alltså typ...
Då klev de av.
Elbranschen är kryptisk
När jag nu äntligen fått min avstämningsfaktura från Fortum, efter att jag fått min elmätare avläst (som jag tidigare skrivit om) - enbart för att jag nu har bytt elleverantör, så granskar jag den noga. Så inser jag att det är en post för nätet och en post som de kallar "elöverföring". Vad är det egentligen? Det är en kostnad på ca 33 öre/kWh. Priset per kWh till min elleverantör är ca 31 öre. Känns ju som att jag betalar dubbelt pris per kWh. Nu vill jag ha klarhet. Så jag ringer Fortum kundtjänst och får prata med Olle.
- Kan du förklara för mig vad "elöverföring" innebär?
- Ja, det är ett sammanslaget pris för reparationer och service.
- Hur menar du då? Jag har aldrig bett att få något reparerat från er - och jag har aldrig fått någon service från er.
- Alltså, tidigare debiterade vi enligt en nättariff, men nu är det ändrat så att priset är utslaget per kilowattimme.
- Jaha. Men vad är det för något, vad betalar jag för?
- Det är en kostnad som varje nätbolag själva får välja hur de vill lägga upp och det ska täcka reparationer, underhåll och service. Alltså, det är inte så lättförklarat, elbranschen är rätt komplicerad.
- Jo, tack, jag vet det.
Jag vill gärna byta nätbolag, men det är visst omöjligt. I så fall får jag flytta. När Fortum nu i dagarna istallerar en energibox till våra mätare (så att man ska kunna se sin elförbukning i realtid) så antar jag att det gör det hela ännu mer omöjligt att någonsin kunna byta bolag. De äger allt som hör till vårt elnät, de gör allt arbete; läger nya rör och sätter upp tillbehör o s v. Det är väl det jag betalar dyrt för.
- Kan du förklara för mig vad "elöverföring" innebär?
- Ja, det är ett sammanslaget pris för reparationer och service.
- Hur menar du då? Jag har aldrig bett att få något reparerat från er - och jag har aldrig fått någon service från er.
- Alltså, tidigare debiterade vi enligt en nättariff, men nu är det ändrat så att priset är utslaget per kilowattimme.
- Jaha. Men vad är det för något, vad betalar jag för?
- Det är en kostnad som varje nätbolag själva får välja hur de vill lägga upp och det ska täcka reparationer, underhåll och service. Alltså, det är inte så lättförklarat, elbranschen är rätt komplicerad.
- Jo, tack, jag vet det.
Jag vill gärna byta nätbolag, men det är visst omöjligt. I så fall får jag flytta. När Fortum nu i dagarna istallerar en energibox till våra mätare (så att man ska kunna se sin elförbukning i realtid) så antar jag att det gör det hela ännu mer omöjligt att någonsin kunna byta bolag. De äger allt som hör till vårt elnät, de gör allt arbete; läger nya rör och sätter upp tillbehör o s v. Det är väl det jag betalar dyrt för.
måndag 14 juli 2008
Parklek, lekpark, what´s the difference?
Idag har jag jobbat på norra sidan av stan, i en av de villaförorter som är omgärdade av golfytor, precis som jag gjort större delen av den senaste månaden. Min chef hämtar mig vid t-banan, där jag väntar tillsammans med ett gäng baltiska och irländska arbetare som plockas upp av sina arbetsledare. Jag jobbar i en fin villa, arbetarna jobbar utanför grannarnas villor. Alla som har sitt hus på samma gata låser sina dörrar noga.
Lördagen spenderade sjuåringen och jag med några av mina högskolekamrater i Rålambshovsparken. Två av mina 21-åriga kurskamrater bor på norra sidan av stan (dit ingen t-bana når). De såg frågande på mig när jag föreslog att vi skulle sitta nära parkleken, så att sjuåringen kunde roa sig där.
- Parklek? sa den ena och tittade sig omkring i parkleken.
- Parklek, heter det så? sa den andra och såg sig omkring.
- Har ni aldrig varit i en parklek? sa jag.
Nej, det hade de inte. Plaskdamm hade de aldrig badat i. Jag betraktade dem roat. Kunde det vara sant? Själv är jag ju i princip uppvuxen i olika parklekar. Nu är även min dotter det. Kanske finns det inga norr om stan, där folk är rika? Det är väl som fattigmansträdgårdar.
- Vi har bara lekparker där vi bor, sa den ena.
- Jo, det har ju vi också, sa jag, men en parklek är oftast bemannad. Det har stått i tidningen den senaste tiden att det är flera parklekar som ska stängas.
- Jaha...
Däremot hade den ena tjejen en kvarterspool.
- Vad är det? sa jag.
- En pool i slutet av gatan, som alla kan bada i och som vi sköter tillsammans.
- Kan vem som helst bada där?
- Nej, bara de som bor i villorna på samma gata.
Lördagen spenderade sjuåringen och jag med några av mina högskolekamrater i Rålambshovsparken. Två av mina 21-åriga kurskamrater bor på norra sidan av stan (dit ingen t-bana når). De såg frågande på mig när jag föreslog att vi skulle sitta nära parkleken, så att sjuåringen kunde roa sig där.
- Parklek? sa den ena och tittade sig omkring i parkleken.
- Parklek, heter det så? sa den andra och såg sig omkring.
- Har ni aldrig varit i en parklek? sa jag.
Nej, det hade de inte. Plaskdamm hade de aldrig badat i. Jag betraktade dem roat. Kunde det vara sant? Själv är jag ju i princip uppvuxen i olika parklekar. Nu är även min dotter det. Kanske finns det inga norr om stan, där folk är rika? Det är väl som fattigmansträdgårdar.
- Vi har bara lekparker där vi bor, sa den ena.
- Jo, det har ju vi också, sa jag, men en parklek är oftast bemannad. Det har stått i tidningen den senaste tiden att det är flera parklekar som ska stängas.
- Jaha...
Däremot hade den ena tjejen en kvarterspool.
- Vad är det? sa jag.
- En pool i slutet av gatan, som alla kan bada i och som vi sköter tillsammans.
- Kan vem som helst bada där?
- Nej, bara de som bor i villorna på samma gata.
Barns kärleksbekymmer
Sjuåringen har besök av jämnåriga klasskompisen Josefin, som aldrig tidigare varit hemma hos oss. Josefin gör stönande avundsjuka ljud för att sjuåringen har så stort rum och för att hon har så många leksaker. De leker med Barbiedockorna och Josefin undrar vem det är som är pappa till den gravida Barbiens bebis. Sjuåringen vet inte riktigt, men kommer snart på: det är Ken. Josefin tycker att de då bör gifta sig. Sjuåringen tycker inte att det är så viktigt, men funderar på saken. Då kopplar Josefin till verkligheten:
- Är du kär i någon i klassen?
- Nej...
- Om du skulle gifta dig med någon i klassen, vem skulle det vara?
- JAG vet inte...! Vi är ju barn, vi kan inte gifta oss.
- Nej, men om barn fick gifta sig, vem skulle du då välja?
- Jag vet inte...
- Inte jag heller.
- Är du kär i någon i klassen?
- Nej. Jag är inte ihop med någon nu.
- Har du varit ihop med någon?
- Ja, fem stycken!
- Oj! Jag har aldrig varit tillsammans med någon...
(Jag har dock snabbt insett att man minst får halvera det Josefin säger...)
- Är du kär i någon i klassen?
- Nej...
- Om du skulle gifta dig med någon i klassen, vem skulle det vara?
- JAG vet inte...! Vi är ju barn, vi kan inte gifta oss.
- Nej, men om barn fick gifta sig, vem skulle du då välja?
- Jag vet inte...
- Inte jag heller.
- Är du kär i någon i klassen?
- Nej. Jag är inte ihop med någon nu.
- Har du varit ihop med någon?
- Ja, fem stycken!
- Oj! Jag har aldrig varit tillsammans med någon...
(Jag har dock snabbt insett att man minst får halvera det Josefin säger...)
söndag 13 juli 2008
Bind mig, älska mig
I SvD igår fanns en artikel om hatbrott och vi kunde läsa om bl a Martins öde. Helt avskyvärt.
Sedan blir jag en aning skeptisk när jag läser: "...Martin chattat med en man /.../ och stämt träff med honom. De möttes på kvällen när mannen kom med tåget. Till att börja med var det inga konstigheter med mannen, enligt Martin. Han var trovärdig och kändes som en trevlig kille. Inga dåliga vibbar alls. Inom kort promenerade männen tillsammans hem till Martins lägenhet, där de pratade en stund och drack alkohol.
Mannen ingav förtroende, så Martin tyckte inte att det kändes olustigt när han förde fram förslaget att binda honom i sängen, något han aldrig provat tidigare. Sedan kom förändringen snabbt. Den trevlige mannen blev plötsligt förbytt."
Jag menar inte att det var Martins fel på något sätt, att det hemska skedde, men hur kan man lita på någon som man just träffat?
Inte ens efter fem träffar lät jag min dåvarande flirt kedja mig till sängstolparna. Kontrollbehov eller överlevnadsinstinkt, inte vet jag, men lite vett i skallen kanske man får försöka ha. När min flirt sedan plockade fram ett stolsben och ville använda det i sängen (imagine that, if you will), så var jag rätt glad att jag inte var fastkedjad vid någonting.
Sedan blir jag en aning skeptisk när jag läser: "...Martin chattat med en man /.../ och stämt träff med honom. De möttes på kvällen när mannen kom med tåget. Till att börja med var det inga konstigheter med mannen, enligt Martin. Han var trovärdig och kändes som en trevlig kille. Inga dåliga vibbar alls. Inom kort promenerade männen tillsammans hem till Martins lägenhet, där de pratade en stund och drack alkohol.
Mannen ingav förtroende, så Martin tyckte inte att det kändes olustigt när han förde fram förslaget att binda honom i sängen, något han aldrig provat tidigare. Sedan kom förändringen snabbt. Den trevlige mannen blev plötsligt förbytt."
Jag menar inte att det var Martins fel på något sätt, att det hemska skedde, men hur kan man lita på någon som man just träffat?
Inte ens efter fem träffar lät jag min dåvarande flirt kedja mig till sängstolparna. Kontrollbehov eller överlevnadsinstinkt, inte vet jag, men lite vett i skallen kanske man får försöka ha. När min flirt sedan plockade fram ett stolsben och ville använda det i sängen (imagine that, if you will), så var jag rätt glad att jag inte var fastkedjad vid någonting.
Små saker som irriterar mig just nu
"pass, pengar, p-piller och hyrbil - från 161 kr/dag"
Holiday autos reklam
Hur tänkte de nu?
Gardasil till flickor 13-17 år, mot livmoderhalscancer. För att sexuellt aktiva flickor löper större risk att få livmoderhalscancer. Så, det är alltså vid 13 gränsen går numera?
Holiday autos reklam
Hur tänkte de nu?
Gardasil till flickor 13-17 år, mot livmoderhalscancer. För att sexuellt aktiva flickor löper större risk att få livmoderhalscancer. Så, det är alltså vid 13 gränsen går numera?
Dancing queen
De få gånger jag har varit på biograf Saga, så har det ofta varit vid premiären av en film, eller strax efter premiären. Av någon anledning är det den enda biograf som jag varit på där publiken spontant applåderar efter filmen. Vem hör det, liksom? Härligt är det ändå.
Idag var vi tre generationer som såg "Mamma Mia": jag, min mamma och sjuåringen. Vårt sällskap var större, men utöver det var det förvånande nog flera ensamma äldre damer och herrar. Och då menar jag äldre än min mor och betydligt mer stela och gråhåriga. När vi gick in blev min mamma sentimental och förklarade för sjuåringen att hon dansat till sångerna från filmen när hon var ung. Vilket jag ifrågasatte, då sångerna väl kom i min ungdom. Min mamma menade på att det ju var då hon var ung. Och det kunde jag ju ge henne. Sedan bölade hon under större delen av filmen och kramade oss sentimentalt hårt efteråt. Kanske kände hon även igen andra delar av filmen, då även hon inte säkert vet vem som är far till min bror.
Min tanke har varit att inte sjuåringen skulle kunna hänga med i filmen, men då jag drog intrigerna i förväg (så att hon skulle vara insatt), så blev hon begeistrad och tyckte sedan att filmen var superbra. Jag tyckte också att den var underbar, verkligen jättehärlig. Jag har aldrig varit något ABBA-fan och tänkte att det kunde bli pinsamt när Brosnan skulle börja sjunga mitt i något samtal, men det blev det aldrig. Det var riktigt bra gjort. Missa inte scenerna i slutet, när eftertexterna rullar, de är störtsköna.
Idag var vi tre generationer som såg "Mamma Mia": jag, min mamma och sjuåringen. Vårt sällskap var större, men utöver det var det förvånande nog flera ensamma äldre damer och herrar. Och då menar jag äldre än min mor och betydligt mer stela och gråhåriga. När vi gick in blev min mamma sentimental och förklarade för sjuåringen att hon dansat till sångerna från filmen när hon var ung. Vilket jag ifrågasatte, då sångerna väl kom i min ungdom. Min mamma menade på att det ju var då hon var ung. Och det kunde jag ju ge henne. Sedan bölade hon under större delen av filmen och kramade oss sentimentalt hårt efteråt. Kanske kände hon även igen andra delar av filmen, då även hon inte säkert vet vem som är far till min bror.
Min tanke har varit att inte sjuåringen skulle kunna hänga med i filmen, men då jag drog intrigerna i förväg (så att hon skulle vara insatt), så blev hon begeistrad och tyckte sedan att filmen var superbra. Jag tyckte också att den var underbar, verkligen jättehärlig. Jag har aldrig varit något ABBA-fan och tänkte att det kunde bli pinsamt när Brosnan skulle börja sjunga mitt i något samtal, men det blev det aldrig. Det var riktigt bra gjort. Missa inte scenerna i slutet, när eftertexterna rullar, de är störtsköna.
fredag 11 juli 2008
Politiskt medveten
Vid frukosten i morse diskuterar jag och sjuåringen vad vi ska hitta på i helgen. Jag föreslår något museum. Hon föreslår ett dyrt museum. Vilket jag påpekar. Hon säger då:
- Ja, det är dyrt nu, när det är den nya statsministern. När det var förra statsministern så var det gratis att gå på museum. På det sättet så gillar jag den förra statsministern bättre.
- Ja, det är dyrt nu, när det är den nya statsministern. När det var förra statsministern så var det gratis att gå på museum. På det sättet så gillar jag den förra statsministern bättre.
Telia felia, igen
Det ploppade upp ett mail från Telia. Rubriken lyder: Surfvarning. I mailet är det en bild av Sverige och en uppmaning "Klicka här". Är inte det ett klassiskt sätt att luras att få in virus i datorn...?
Telia Felia rond 2
Som jag tidigare sagt så är jag rätt nöjd kund hos Telia. De lämnar mig rätt mycket i fred och det var en av sakerna som irriterade mig mest hos andra företag jag varit kund hos; de hörde alltid av sig med en massa erbjudanden som jag skulle ta ställning till. Jag vill gärna själv höra av mig när jag vill förändra något med mitt abonnemang. Nu verkar dock Telia ha gett sig fanken på att de också ska komma med erbjudanden, gällande DigitalTV. Jag har gärna digitalTV, men jag vill inte betala mer än vad jag gör idag, och jag vill ha kvar de kanaler jag har idag (visst; fler kanaler till samma pris går ju också bra). Dessutom vill jag att de kanalerna går till alla (båda) apparater jag har. Vilket inte funkar med DigitalTV. Vad jag vet.
Så igår ringde en driftig och opersonlig säljare som representerade Telia. Då jag har tre förnamn (andranamn/mellannamn) så läste han dem alla, men brydde sig aldrig om att fråga vilket som var mitt förnamn (vilket också resulterade i att han inte upprepade mitt namn maniskt, som vissa försäljare gör, och det var ju i o f s skönt). Han tyckte att jag skulle skaffa deras DigitalTV. Jag sa att problemet var att det bara funkade till en TV. Varpå killen säger:
- Hur många apparater har ni?
- Två.
- Hur många är ni i hushållet?
- Två, svarade jag fundersamt.
- Är det du och ditt barn eller du och din sambo eller hur ser det ut?
- Ehm, vad har det med någonting att göra?
- Jo, då skulle vi kunna anpassa utbudet till apparaterna.
- Hur menar du då?
- Låt säga att du verkligen gillar sport, då kan vi lägga ett helt gäng med sportkanaler på den ena apparatens digitalTV och några andra kanaler på den andra apparaten.
- Jaha, men då blir det väl dubbelt så dyrt, det blir väl två abonnemang?
- Joo, men då får du ju de kanaler du vill ha...
- Mhm, men jag tackar nej.
Så igår ringde en driftig och opersonlig säljare som representerade Telia. Då jag har tre förnamn (andranamn/mellannamn) så läste han dem alla, men brydde sig aldrig om att fråga vilket som var mitt förnamn (vilket också resulterade i att han inte upprepade mitt namn maniskt, som vissa försäljare gör, och det var ju i o f s skönt). Han tyckte att jag skulle skaffa deras DigitalTV. Jag sa att problemet var att det bara funkade till en TV. Varpå killen säger:
- Hur många apparater har ni?
- Två.
- Hur många är ni i hushållet?
- Två, svarade jag fundersamt.
- Är det du och ditt barn eller du och din sambo eller hur ser det ut?
- Ehm, vad har det med någonting att göra?
- Jo, då skulle vi kunna anpassa utbudet till apparaterna.
- Hur menar du då?
- Låt säga att du verkligen gillar sport, då kan vi lägga ett helt gäng med sportkanaler på den ena apparatens digitalTV och några andra kanaler på den andra apparaten.
- Jaha, men då blir det väl dubbelt så dyrt, det blir väl två abonnemang?
- Joo, men då får du ju de kanaler du vill ha...
- Mhm, men jag tackar nej.
Har ni fest eller...?
Min närmaste väninna från parallellklassen i årskurs 9 i grundskolan frågar ifall jag har kvar skolkatalogen. Varje år det blir ett jämnt antal år sedan vi gick ut skolan så pratar hon om att det är dags att ordna med en klassträff. Nu verkar det bli verklighet, men hon behöver katalogen, då skolan inte vill lämna ut namnlistor. Jag letar fram katalogen. Sedan strosar jag nedför Memory Lane. Herregud, var vi verkligen 6 st parallellklasser i högstadiet? Inte undra på att det var lite väl mycket att hålla ordning på för lärarna. Redan i 5:an var vi nästan 30 elever i klassen, och det höll i sig. Ändå kändes det aldrig som så många. Jag ser skoltiden med andra ögon nu. Jag ser detaljer, elever, händelser i ett annat ljus, ur ett annat perspektiv. Jag ser bristerna, jag minns de ljusa glimtarna. Jag ser problemen och barnen som inte mår bra - precis som jag ser dem idag i skolorna. Var finns skillnaden då? Finns det någon skillnad? Elevgrupperna/klasserna borde minskat i elevantal, men icke. Har lärartätheten ökat? Icke.
torsdag 10 juli 2008
Stockholmare ut i fingerspetsarna
Några forskare söker folk som har svenska som modersmål. Jag anmäler mig och får först svara på några frågor:
- Har du svenska som modersmål?
- Ja.
- Har dina föräldrar svenska som modersmål?
- Ja.
- Har du bott utanför Sverige i mer än ett år?
- Nej.
- Har du bott utanför StorStockholm i mer än ett år?
- Nej.
Att jag även är född i Stockholm och att man kan spåra många generationer i min släkt tillbaka till stan får mig att fundera över mitt liv, men jag har ju varit över större delen av världen och har stor respekt för andra människor, så jag har aldrig uppfattat mig själv som inskränkt (särskilt inte i jämförelse med en kille jag träffade under tiden jag bodde i New York som medvetet aldrig lämnade staden: allt fanns ju där, varför åka någon annanstans?).
Tydligen är jag perfekt för undersökningen, utfrågaren låter nästan lite ivrig. Jag tänker att när vi ses så ska jag fråga ifall de behöver fler försökspersoner; större delen av mina barndomskamrater skulle säkert också leva upp till forskarnas kriterier. Vi "rena" Stockholmare verkar vara en utdöende art.
- Har du svenska som modersmål?
- Ja.
- Har dina föräldrar svenska som modersmål?
- Ja.
- Har du bott utanför Sverige i mer än ett år?
- Nej.
- Har du bott utanför StorStockholm i mer än ett år?
- Nej.
Att jag även är född i Stockholm och att man kan spåra många generationer i min släkt tillbaka till stan får mig att fundera över mitt liv, men jag har ju varit över större delen av världen och har stor respekt för andra människor, så jag har aldrig uppfattat mig själv som inskränkt (särskilt inte i jämförelse med en kille jag träffade under tiden jag bodde i New York som medvetet aldrig lämnade staden: allt fanns ju där, varför åka någon annanstans?).
Tydligen är jag perfekt för undersökningen, utfrågaren låter nästan lite ivrig. Jag tänker att när vi ses så ska jag fråga ifall de behöver fler försökspersoner; större delen av mina barndomskamrater skulle säkert också leva upp till forskarnas kriterier. Vi "rena" Stockholmare verkar vara en utdöende art.
onsdag 9 juli 2008
Selektivt minne (an understatement)
När jag rensar gamla papper hittar jag också gamla skolfoton och förundras över att jag inte minns många av de människor som jag spenderade flera år tillsammans med. Det slår mig att jag umgicks tillfälligt ett par gånger med några av dem som gick i min gymnasieklass 10 år efter att vi slutade skolan - och då umgicks jag med dem som bekanta, utan en tanke på att vi delat skolmaterial, dusch och bekymmer med varandra i ett tidigare liv. Det fanns inte ens i mitt medvetande. Hur är det möjligt?
Den värsta varianten av en liknande situation var när jag satt och tittade på mitt ex på pendeltåget, och kunde inte riktigt placera honom. Ändå hade vi levt ihop i ett år, och flyttat isär bara något halvår tidigare. Hur är jag funtad?
Den värsta varianten av en liknande situation var när jag satt och tittade på mitt ex på pendeltåget, och kunde inte riktigt placera honom. Ändå hade vi levt ihop i ett år, och flyttat isär bara något halvår tidigare. Hur är jag funtad?
måndag 7 juli 2008
Skansen forever
Färgkoordinerade nappar vid kattungarna på lill-Skansen.
Det här är inte ens en tredjedel av alla napparna. Jag har aldrig förstått varför man intalar sina barn att de ska lämna sina nappar till ett gäng katter. Jag skulle vilja höra det upplägget. En kompis unge skulle få lämna dem i skogen. Hur tänker man då?
Det här är inte ens en tredjedel av alla napparna. Jag har aldrig förstått varför man intalar sina barn att de ska lämna sina nappar till ett gäng katter. Jag skulle vilja höra det upplägget. En kompis unge skulle få lämna dem i skogen. Hur tänker man då?
Allsångshysteri
Jag har aldrig riktigt fattat den där hysterin över Allsången på Skansen, men visst, ibland är det ju väldigt stora artister som man inte behöver betala så mycket för att se, så det är ju bra.
Igår var jag på Skansen med sjuåringen och hennes kompis för att se Barnens allsång. Det är väl tredje året vi gör det. Förra året var det kanonbra. Även om ett genomgående tema verkar vara någon form av Idolmedverkan. Ett program som vi aldrig följer här hemma. Sjuåringen fattar inte så mycket när de sjunger på engelska, men t ex Sebastian var ju cool i sig. Igår var även Ola med och uppträdde, och han var också rätt okej. (Mindre okej var kanske Olas lilla fan-skara av vuxna (okej, de var i alla fall runt 18 år gamla) som samlats framför scenen - och som varit där sedan 03 på natten.) I år är också Marie Picasso ett stående inslag i showen. Och det lyfter liksom aldrig för henne. Sedan sjunger hon med något udda gutturalt läte som jag inte riktigt gillar. (Sparar det halsen på något sätt? Det får henne att låta manlig. Det är lite Celine Dion över det hela, men det kanske är meningen.) Inte för att jag hört henne sjunga tidigare (tror jag). Kanske måste man höra (genomlida) det fler gånger för att uppskatta det. T o m sjuåringen sa att det var lamt efter att MP sjungit "vinnarlåten" från Idol.
Showledare Ayla var dock lika peppig och härlig som tidigare, nu höggravid. Vi saknade dock Henrik Ståhl, som vi trodde skulle vara hennes partner. Inte ett ord sades om honom från scenen. Sjuåringen sa dock:
- Kanske de där som satt längst fram vid scenen och som varit där så länge och höll på och skrek redan visste att Henrik inte skulle vara med, att han var sjuk eller nåt, eftersom när de ropade sina namnramsor, som ge mig ett M, ge mig ett A osv, vad blir det? MARIE! så ropade de ju Ayla, men aldrig Henriks namn.
- Mmm, kanske...
Igår var jag på Skansen med sjuåringen och hennes kompis för att se Barnens allsång. Det är väl tredje året vi gör det. Förra året var det kanonbra. Även om ett genomgående tema verkar vara någon form av Idolmedverkan. Ett program som vi aldrig följer här hemma. Sjuåringen fattar inte så mycket när de sjunger på engelska, men t ex Sebastian var ju cool i sig. Igår var även Ola med och uppträdde, och han var också rätt okej. (Mindre okej var kanske Olas lilla fan-skara av vuxna (okej, de var i alla fall runt 18 år gamla) som samlats framför scenen - och som varit där sedan 03 på natten.) I år är också Marie Picasso ett stående inslag i showen. Och det lyfter liksom aldrig för henne. Sedan sjunger hon med något udda gutturalt läte som jag inte riktigt gillar. (Sparar det halsen på något sätt? Det får henne att låta manlig. Det är lite Celine Dion över det hela, men det kanske är meningen.) Inte för att jag hört henne sjunga tidigare (tror jag). Kanske måste man höra (genomlida) det fler gånger för att uppskatta det. T o m sjuåringen sa att det var lamt efter att MP sjungit "vinnarlåten" från Idol.
Showledare Ayla var dock lika peppig och härlig som tidigare, nu höggravid. Vi saknade dock Henrik Ståhl, som vi trodde skulle vara hennes partner. Inte ett ord sades om honom från scenen. Sjuåringen sa dock:
- Kanske de där som satt längst fram vid scenen och som varit där så länge och höll på och skrek redan visste att Henrik inte skulle vara med, att han var sjuk eller nåt, eftersom när de ropade sina namnramsor, som ge mig ett M, ge mig ett A osv, vad blir det? MARIE! så ropade de ju Ayla, men aldrig Henriks namn.
- Mmm, kanske...
Sagan om ett liv
För ovanlighetens skull har jag en helt ledig dag. Så jag sorterar papper, rensar ut gamla saker. Där finns mycket från när sjuåringen var liten. Det är som ett verk av Strindberg, där nummerlistan intill telefonen förändras med tiden och vittnar om dystra tider; från vänner och familj till tillägg med läkare och diverse andra akutnummer. Alla möjliga papper från t ex MVC, neonatalavdelning, faderskapsfrågor, läkare, mottagningar, avdelningar på Försäkringskassan och olika sjukhus, Skatteverket, BVC, samarbetssamtal, kontakter på SDN, vårdnadspapper, prov- och operationsresultat, förskola. Allt inom tre år. De fyller två pärmar.
Jag minns saker som jag hade glömt, stunder som bleknat, men som - genom anblicken av ett papper - väcks till liv. Jag tänker på den där killen på tunnelbanan som en dag berättade för mig att han aldrig tar foton, fastän han reste över hela världen. Han tyckte foton var värdelösa. Han hade allt samlat här, sa han, och pekade på huvudet. Där kunde ha ta fram de bilder han ville, närhelst han ville det. Det kan jag också, men det finns bilder (och föremål) som har förmågan att skapa en bättre skärpa av ett minne.
Jag minns saker som jag hade glömt, stunder som bleknat, men som - genom anblicken av ett papper - väcks till liv. Jag tänker på den där killen på tunnelbanan som en dag berättade för mig att han aldrig tar foton, fastän han reste över hela världen. Han tyckte foton var värdelösa. Han hade allt samlat här, sa han, och pekade på huvudet. Där kunde ha ta fram de bilder han ville, närhelst han ville det. Det kan jag också, men det finns bilder (och föremål) som har förmågan att skapa en bättre skärpa av ett minne.
lördag 5 juli 2008
Din del är inte min del
Det ringer en dam till min chef, hon vill att han ska beställa en plats i telefonkatalogen "Din del". Han säger att han hellre betalar till Google, för att företaget ska komma högt upp på deras listor vid en sökning. Damen säger:
- Men om du ska leta efter ett företag i ditt närområde som ska utföra något specifikt, säg t ex lägga nytt tak, då slår du ju upp det i Din del.
- Nej, det gör jag inte. Jag går in på Google.
- Men det gör inte alla andra, det är därför du behöver synas i Din del.
- Jag har frågat alla mina nya kunder hur de har hittat mig. Alla fann mig genom en sökmotor på nätet.
- Det kan inte stämma, det är många som använder Din del.
- Ingen av dem är mina kunder i alla fall.
Och så fortsatte samtalet en stund till, min chef blev rätt irriterad och nära på la luren (klickade bort samtalet). Vilket han brukar göra rätt omgående när försäljare ringer, men den här gången ville han vara vänlig. Tji fick han.
Det var många år sedan jag använde en telefonkatalog i pappersformat, annat än kartdelen.
- Men om du ska leta efter ett företag i ditt närområde som ska utföra något specifikt, säg t ex lägga nytt tak, då slår du ju upp det i Din del.
- Nej, det gör jag inte. Jag går in på Google.
- Men det gör inte alla andra, det är därför du behöver synas i Din del.
- Jag har frågat alla mina nya kunder hur de har hittat mig. Alla fann mig genom en sökmotor på nätet.
- Det kan inte stämma, det är många som använder Din del.
- Ingen av dem är mina kunder i alla fall.
Och så fortsatte samtalet en stund till, min chef blev rätt irriterad och nära på la luren (klickade bort samtalet). Vilket han brukar göra rätt omgående när försäljare ringer, men den här gången ville han vara vänlig. Tji fick han.
Det var många år sedan jag använde en telefonkatalog i pappersformat, annat än kartdelen.
Min pappa clownen
När jag lämnade sjuåringen på Fritids i veckan så samlades tre av hennes klasskamrater runt oss och en av dem frågar:
1: Vad har du för storlek på skor?
Jag: 40, eller 41.
1: Jaha. Det har min mamma också. Min pappa har 44.
Jag: Ja, killar har ofta större fötter.
2: Min pappa har 46.
Jag: Oj, det var stort.
1: Tänk om man hade 49!
Jag: Ja, tänk. Så stora fötter finns det nog ingen som har.
Sjuåringen: Jo, clownen Manne har nog det.
Jag: Jaa, kanske.
3: Ehm, min pappa har 49 i sina skor.
Jag: Oj, nä men! Ja, just det han är ju så väldigt lång också! Då är det inte så konstigt.
1, 2 och sjuåringen: Hur lång är han?!
3: Jag vet inte riktigt.
De tittar på mig.
Jag: Ja, ni, han måste ju vara en bra bit över 2 meter.
1, 2 och sjuåringen: Oj!
Alla fyra går iväg och leker tillsammans.
1: Vad har du för storlek på skor?
Jag: 40, eller 41.
1: Jaha. Det har min mamma också. Min pappa har 44.
Jag: Ja, killar har ofta större fötter.
2: Min pappa har 46.
Jag: Oj, det var stort.
1: Tänk om man hade 49!
Jag: Ja, tänk. Så stora fötter finns det nog ingen som har.
Sjuåringen: Jo, clownen Manne har nog det.
Jag: Jaa, kanske.
3: Ehm, min pappa har 49 i sina skor.
Jag: Oj, nä men! Ja, just det han är ju så väldigt lång också! Då är det inte så konstigt.
1, 2 och sjuåringen: Hur lång är han?!
3: Jag vet inte riktigt.
De tittar på mig.
Jag: Ja, ni, han måste ju vara en bra bit över 2 meter.
1, 2 och sjuåringen: Oj!
Alla fyra går iväg och leker tillsammans.
Föräldraansvar för asfaltsbarn
Nu har jag följt Svenskans artikelserie Asfaltsbarn och fastnat för några detaljer.
Hur kommer det sig att flera föräldrar, på frågan vad som är bra med att bo med barn i stan, svarar: pubar och barer? Troligtvis hade väl dessa vuxna tyckt det även utan barn. Och hur kommer det sig sedan att flera föräldrar, på samma fråga, svarar: "närheten till allt", när jag dagligen ser föräldrar som låter sina barn navigera genom kollektivtrafiken på egen hand. De som är intervjuade och de föräldrar och barn jag mött (främst på Söder) är kanske inte samma människor.
Vad det sedan gäller stölder av barnvagnar så blir jag mäkta förvånad att så många vagnar ens går att stjäla. Okej, den mamma som kommit in till stan från långt-bort-i-förorten-orten där det är naturligt att man har sin vagn utanför sin fina kåk kan jag kanske ha lite förståelse för ifall hon inte har något lås till sin barnvagn, men ändå. Redan när sjuåringen föddes fanns det vajrar (för att låsa fast barnvagnen vid) på museum, läkarmottagningar och diverse andra ställen. Jag hade alltid lås med mig och låste fast vagnen även på öppna förskolan, samt när vi hälsade på vänner. De flesta barnvagnar har ett ramnummer och jag skrev upp det vi hade, även när vi bytte till sittvagn. Sedan träffade jag flera föräldrar som gått steget längre och stöldmärkt ramen hos polisen, precis som man gör med en cykel. Och ibland kostar ju en barnvagn mer än en cykel, så varför inte.
Hur kommer det sig att flera föräldrar, på frågan vad som är bra med att bo med barn i stan, svarar: pubar och barer? Troligtvis hade väl dessa vuxna tyckt det även utan barn. Och hur kommer det sig sedan att flera föräldrar, på samma fråga, svarar: "närheten till allt", när jag dagligen ser föräldrar som låter sina barn navigera genom kollektivtrafiken på egen hand. De som är intervjuade och de föräldrar och barn jag mött (främst på Söder) är kanske inte samma människor.
Vad det sedan gäller stölder av barnvagnar så blir jag mäkta förvånad att så många vagnar ens går att stjäla. Okej, den mamma som kommit in till stan från långt-bort-i-förorten-orten där det är naturligt att man har sin vagn utanför sin fina kåk kan jag kanske ha lite förståelse för ifall hon inte har något lås till sin barnvagn, men ändå. Redan när sjuåringen föddes fanns det vajrar (för att låsa fast barnvagnen vid) på museum, läkarmottagningar och diverse andra ställen. Jag hade alltid lås med mig och låste fast vagnen även på öppna förskolan, samt när vi hälsade på vänner. De flesta barnvagnar har ett ramnummer och jag skrev upp det vi hade, även när vi bytte till sittvagn. Sedan träffade jag flera föräldrar som gått steget längre och stöldmärkt ramen hos polisen, precis som man gör med en cykel. Och ibland kostar ju en barnvagn mer än en cykel, så varför inte.
Du kan kalla mig Lisa
Under vårterminen på högskolan lovordades Ronny Ambjörnssons bok "Mitt förnamn är Ronny" vid minst tre olika tillfällen, av olika lärare och föreläsare. Jag blev nyfiken, köpte boken och har nu läst den. Den var bra. Och den får mig att vilja skriva en egen version. Jag tänker på det när jag läser artiklar som Krasséns i Svenskan, där han kommenterar en utredning och bl a skriver att "i huvudsak är det personer från studievana hem som väljer att vidareutbilda sig". Jag kommer inte från något studievant hem. Knappt någon av mina närmaste vänner, från grundskolan, heller. Så är det också bara ett fåtal av oss som läst något på högskolan.
Jag känner inte heller igen mig i utredningens slutsats att "den som väljer att utbilda sig vidare gör sitt val främst utifrån förväntad inkomst efter examen." I så fall skulle väl knappast någon utbilda sig till förskollärare eller lågstadielärare.
Jag känner inte heller igen mig i utredningens slutsats att "den som väljer att utbilda sig vidare gör sitt val främst utifrån förväntad inkomst efter examen." I så fall skulle väl knappast någon utbilda sig till förskollärare eller lågstadielärare.
torsdag 3 juli 2008
Världsbild
På tunnelbanan mellan Gamla stan coh Slussen frågar sjuåringen:
- Har vi någon borgmästare?
- Nej.
- Är borgmästare och statsminister samma sak?
- Nej. Vi har inte direkt några borgmästare i Sverige, men det är ju någon som styr i en stad och liksom sköter om den. Statsministern är ju med och styr över hela landet.
- Varför heter det då statsminster, som i en stad?
- Det låter ju så, men det är stat, som staten Sverige, riket, vårt land.
- Jaha...
Tunnelbanan stannar vid Slussen och precis utanför fönstret vi sitter vid är det en reklambild av något vitt som sprutar uppåt, som i en fontän. (Fast jag har sett hela reklambilden tidigare - och vet att det ska föreställa sperma.) Sjuåringen utbrister förtjust:
- Titta, vanilj!!
- Mhm...
När vi sedan kliver av vid Skanstull så möts vi av tre reklambilder av sprutande vanilj och något som ser ut som en kondom. Sjuåringen ser lätt förvirrad ut, men kommenterar det inte. Inte jag heller. Hon vet allt om blommor och bin redan (och kondomer med för den delen), så jag känner ingen press om vi missar några av de samtalen.
- Har vi någon borgmästare?
- Nej.
- Är borgmästare och statsminister samma sak?
- Nej. Vi har inte direkt några borgmästare i Sverige, men det är ju någon som styr i en stad och liksom sköter om den. Statsministern är ju med och styr över hela landet.
- Varför heter det då statsminster, som i en stad?
- Det låter ju så, men det är stat, som staten Sverige, riket, vårt land.
- Jaha...
Tunnelbanan stannar vid Slussen och precis utanför fönstret vi sitter vid är det en reklambild av något vitt som sprutar uppåt, som i en fontän. (Fast jag har sett hela reklambilden tidigare - och vet att det ska föreställa sperma.) Sjuåringen utbrister förtjust:
- Titta, vanilj!!
- Mhm...
När vi sedan kliver av vid Skanstull så möts vi av tre reklambilder av sprutande vanilj och något som ser ut som en kondom. Sjuåringen ser lätt förvirrad ut, men kommenterar det inte. Inte jag heller. Hon vet allt om blommor och bin redan (och kondomer med för den delen), så jag känner ingen press om vi missar några av de samtalen.
Det här har en man gjort
Idag var jag på Eriksdalsbadet med sjuåringen. På väg dit glömde jag att det är vardag och att vi då måste betala för sjuåringens resa med SL. Så jag köper henne en remsa. På tunnelbanan säger hon:
- Vad kostade den här remsan?
- 110 kronor.
- Va?! För en liten papperslapp??
- Jepp.
Duscharna på badet har en så slö stråle, det är som att låta en hund pissa på mig. Tror jag. Jag har aldrig upplevt det. Jag kan också föreslå att det känns som att en bebis kissar på mig. Jag gissar att det är miljövänligt (duschstrålarna alltså), då det sparar på vatten eller nåt, men jag förbannar ändå konstruktören varje gång. Att skölja ur schampo ur ett tjockt hår med de där duschstrålarna är så gott som omöjligt. Särskilt på ett barn. Och det finns inga lösa duschslangar som man kan sätta nära håret, eller skölja sig mellan benen med. Jag har hört andra damer kommentera det flera gånger tidigare, så också idag. Den här konstruktionen har inte en kvinna kommit på.
- Vad kostade den här remsan?
- 110 kronor.
- Va?! För en liten papperslapp??
- Jepp.
Duscharna på badet har en så slö stråle, det är som att låta en hund pissa på mig. Tror jag. Jag har aldrig upplevt det. Jag kan också föreslå att det känns som att en bebis kissar på mig. Jag gissar att det är miljövänligt (duschstrålarna alltså), då det sparar på vatten eller nåt, men jag förbannar ändå konstruktören varje gång. Att skölja ur schampo ur ett tjockt hår med de där duschstrålarna är så gott som omöjligt. Särskilt på ett barn. Och det finns inga lösa duschslangar som man kan sätta nära håret, eller skölja sig mellan benen med. Jag har hört andra damer kommentera det flera gånger tidigare, så också idag. Den här konstruktionen har inte en kvinna kommit på.
Fler bultbrädor åt folket
Nu har jag läst ut Erlend Loes bok Naiv.Super.
Den är helt underbar. Brilliant. Nästan primitiv, i sin enkelhet. Han beskriver på ett förträffligt sätt utbrändhetens hopplöshetskänsla och brist på KASAM (känsla av sammanhang). Samt vad som då kan fylla en med bra känslor istället. Som lek, lättsamma tankar, att studsa en röd boll -och att hamra på en bultbräda.
Den är helt underbar. Brilliant. Nästan primitiv, i sin enkelhet. Han beskriver på ett förträffligt sätt utbrändhetens hopplöshetskänsla och brist på KASAM (känsla av sammanhang). Samt vad som då kan fylla en med bra känslor istället. Som lek, lättsamma tankar, att studsa en röd boll -och att hamra på en bultbräda.
onsdag 2 juli 2008
Vad då gravid?
Sjuåringen är besatt av graviditet. Hon leker att hon är gravid, hon pratar om graviditet. Så har det varit i ungefär 3 år. I begynnelsen av hennes intresse så önskade hon sig en gravid Barbie, som hon sett i en affär. När jag väl gick med på att köpa den, så var den slut. Morfar sökte riket runt och fann den i Uppsala. Intresset för Barbien (som har en vändbar mage; utåtbuktande eller platt) höll i sig i litet mer än ett år.
Igår råkade sjuåringen se en stund på Sjukhuset på TV3 och ville därför se det även ikväll. Vilket hon nu gör. Där är en gravid kvinna som vill ha epiduralbedövning. Sjuåringen ser förvirrat på mig och undrar vad det är för fel på kvinnan, har hon ont i ryggen?
- Nej, hon har värkar och då får man ont runt på ryggen.
- Värkar?
- Ja, hon ska väl föda snart, men de måste vänta till bebisen kan komma ut.
- Är hon gravid?!
- Ja, förstod du inte det?
- Neeeej. Killen som står brevid, är det hennes kille?
- Ja, det antar jag.
- Men, tjejen ser ju ut som att hon är kanske 10 år.
- Va?
Jag tittar noga och ser att tjejen ser väldigt barnslig ut, ung, naiv. Så skriker hon också mycket och beklagar sig högt. Jag diskuterar med sjuåringen ifall hon verkligen ska se fortsättningen; det är inte alltid glatt och trevligt när någon föder. Sjuåringen tycker ändå att det är bra.
Igår råkade sjuåringen se en stund på Sjukhuset på TV3 och ville därför se det även ikväll. Vilket hon nu gör. Där är en gravid kvinna som vill ha epiduralbedövning. Sjuåringen ser förvirrat på mig och undrar vad det är för fel på kvinnan, har hon ont i ryggen?
- Nej, hon har värkar och då får man ont runt på ryggen.
- Värkar?
- Ja, hon ska väl föda snart, men de måste vänta till bebisen kan komma ut.
- Är hon gravid?!
- Ja, förstod du inte det?
- Neeeej. Killen som står brevid, är det hennes kille?
- Ja, det antar jag.
- Men, tjejen ser ju ut som att hon är kanske 10 år.
- Va?
Jag tittar noga och ser att tjejen ser väldigt barnslig ut, ung, naiv. Så skriker hon också mycket och beklagar sig högt. Jag diskuterar med sjuåringen ifall hon verkligen ska se fortsättningen; det är inte alltid glatt och trevligt när någon föder. Sjuåringen tycker ändå att det är bra.
En salt bismak
Vid cykelpumpen utanför sportaffären står det en man och en kvinna i samtal när jag rullar in för att pumpa. Det är tydligt att de är ytligt bekanta. Jag uppfattar det som att mannen är från England. Mannen börjar kommentera FRA-lagen. Kvinnan verkar måttligt intresserad, men hummar till svar. Mannen säger att det är ovärdigt för en demokrati att det ska bli så här, att en sån här lag ska få ta plats i en demokrati. Han anser att det svenska folket är alldeles för mesiga, vi står inte upp för vad vi tycker. Vi sätter inte ned foten. Det är som att vi blir kissade i munnen. Både kvinnan och jag rynkar på näsan och börjar dra oss därifrån.
tisdag 1 juli 2008
Allt på en gång
Semestertider = färre folk i kollektivtrafiken
Turister = mer folk i kollektivtrafiken
Kortare tunnelbana (6 vagnar istället för 8?) = trängre i kollektivtrafiken
Rusningstid = ännu trängre
Bussförarstrejk = så jobbigt det kan bli
Tunnelbana från norrort till söderort = ca 1 timme
Taxi från city till söderort, exakt samtidigt = ca 1 timme
Turister = mer folk i kollektivtrafiken
Kortare tunnelbana (6 vagnar istället för 8?) = trängre i kollektivtrafiken
Rusningstid = ännu trängre
Bussförarstrejk = så jobbigt det kan bli
Tunnelbana från norrort till söderort = ca 1 timme
Taxi från city till söderort, exakt samtidigt = ca 1 timme
It´s called stagephoning for a reason
En lång muskulös tjej i 25-års åldern står i tunnelbanevagnen och pratar i en handsfree. Hon talar högt och rakt ut mot oss som sitter ned.
- Ja, och så skriver du till honom och säger att man ALDRIG ska säga till en tjej att hon överreagerar! Vad då övereagerar, förresten?! Man reagerar ju, om han sedan tycker att du överreagerar så är det väl hans tolkning!
- Ja, och så skriver du till honom och säger att man ALDRIG ska säga till en tjej att hon överreagerar! Vad då övereagerar, förresten?! Man reagerar ju, om han sedan tycker att du överreagerar så är det väl hans tolkning!
En för alla, alla för en, eller: Labila Lisa och hennes mindre stabila vänner.
Inte visste jag att Sex and the city-filmen var 2½ timme lång! Jag var först ut på toan efteråt. Det var omöjligt att gå ut innan, jag måste ju se allt som hände. Min biokompis, väninnan M, har en kompis som tydligen är en riktigt Carrie-wannabe. Kompisen har t o m ett Sex and the city-sällskapsspel med frågor om serien. Jag visste inte ens att det fanns.
Som tappra musketörer höll damerna ihop genom filmen, trogna serien. Jag måste dock säga att efteråt ifrågasatte jag verkligen ifall det egentligen finns så labila tjejer som Carrie (när hon drämmer blommorna i huvudet på Big och därefter blir så gott som döende en tid). Visst, det är bara en film. Och den är fokuserad på kvinnorna. Vi får knappt en glimt in i deras mäns värld. Sedan inser jag att jag känner tjejer som visst skulle bete sig på det sättet.
Visst fanns det några lågvattenmärken under filmen, men jag tyckte den var jättebra och det kändes som att följa serien igen.
Bortsett från Samantha, som inte riktigt fick leva ut till fullo.
Som tappra musketörer höll damerna ihop genom filmen, trogna serien. Jag måste dock säga att efteråt ifrågasatte jag verkligen ifall det egentligen finns så labila tjejer som Carrie (när hon drämmer blommorna i huvudet på Big och därefter blir så gott som döende en tid). Visst, det är bara en film. Och den är fokuserad på kvinnorna. Vi får knappt en glimt in i deras mäns värld. Sedan inser jag att jag känner tjejer som visst skulle bete sig på det sättet.
Visst fanns det några lågvattenmärken under filmen, men jag tyckte den var jättebra och det kändes som att följa serien igen.
Bortsett från Samantha, som inte riktigt fick leva ut till fullo.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
