Parklek, lekpark, what´s the difference?

Idag har jag jobbat på norra sidan av stan, i en av de villaförorter som är omgärdade av golfytor, precis som jag gjort större delen av den senaste månaden. Min chef hämtar mig vid t-banan, där jag väntar tillsammans med ett gäng baltiska och irländska arbetare som plockas upp av sina arbetsledare. Jag jobbar i en fin villa, arbetarna jobbar utanför grannarnas villor. Alla som har sitt hus på samma gata låser sina dörrar noga.

Lördagen spenderade sjuåringen och jag med några av mina högskolekamrater i Rålambshovsparken. Två av mina 21-åriga kurskamrater bor på norra sidan av stan (dit ingen t-bana når). De såg frågande på mig när jag föreslog att vi skulle sitta nära parkleken, så att sjuåringen kunde roa sig där.
- Parklek? sa den ena och tittade sig omkring i parkleken.
- Parklek, heter det så? sa den andra och såg sig omkring.
- Har ni aldrig varit i en parklek? sa jag.

Nej, det hade de inte. Plaskdamm hade de aldrig badat i. Jag betraktade dem roat. Kunde det vara sant? Själv är jag ju i princip uppvuxen i olika parklekar. Nu är även min dotter det. Kanske finns det inga norr om stan, där folk är rika? Det är väl som fattigmansträdgårdar.

- Vi har bara lekparker där vi bor, sa den ena.
- Jo, det har ju vi också, sa jag, men en parklek är oftast bemannad. Det har stått i tidningen den senaste tiden att det är flera parklekar som ska stängas.
- Jaha...

Däremot hade den ena tjejen en kvarterspool.
- Vad är det? sa jag.
- En pool i slutet av gatan, som alla kan bada i och som vi sköter tillsammans.
- Kan vem som helst bada där?
- Nej, bara de som bor i villorna på samma gata.