Bind mig, älska mig

I SvD igår fanns en artikel om hatbrott och vi kunde läsa om bl a Martins öde. Helt avskyvärt.

Sedan blir jag en aning skeptisk när jag läser: "...Martin chattat med en man /.../ och stämt träff med honom. De möttes på kvällen när mannen kom med tåget. Till att börja med var det inga konstigheter med mannen, enligt Martin. Han var trovärdig och kändes som en trevlig kille. Inga dåliga vibbar alls. Inom kort promenerade männen tillsammans hem till Martins lägenhet, där de pratade en stund och drack alkohol.
Mannen ingav förtroende, så Martin tyckte inte att det kändes olustigt när han förde fram förslaget att binda honom i sängen, något han aldrig provat tidigare. Sedan kom förändringen snabbt. Den trevlige mannen blev plötsligt förbytt."

Jag menar inte att det var Martins fel på något sätt, att det hemska skedde, men hur kan man lita på någon som man just träffat?

Inte ens efter fem träffar lät jag min dåvarande flirt kedja mig till sängstolparna. Kontrollbehov eller överlevnadsinstinkt, inte vet jag, men lite vett i skallen kanske man får försöka ha. När min flirt sedan plockade fram ett stolsben och ville använda det i sängen (imagine that, if you will), så var jag rätt glad att jag inte var fastkedjad vid någonting.