Idag var jag på Eriksdalsbadet med sjuåringen. På väg dit glömde jag att det är vardag och att vi då måste betala för sjuåringens resa med SL. Så jag köper henne en remsa. På tunnelbanan säger hon:
- Vad kostade den här remsan?
- 110 kronor.
- Va?! För en liten papperslapp??
- Jepp.
Duscharna på badet har en så slö stråle, det är som att låta en hund pissa på mig. Tror jag. Jag har aldrig upplevt det. Jag kan också föreslå att det känns som att en bebis kissar på mig. Jag gissar att det är miljövänligt (duschstrålarna alltså), då det sparar på vatten eller nåt, men jag förbannar ändå konstruktören varje gång. Att skölja ur schampo ur ett tjockt hår med de där duschstrålarna är så gott som omöjligt. Särskilt på ett barn. Och det finns inga lösa duschslangar som man kan sätta nära håret, eller skölja sig mellan benen med. Jag har hört andra damer kommentera det flera gånger tidigare, så också idag. Den här konstruktionen har inte en kvinna kommit på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar