Undervisa föräldrar i folkvett och respekt mot andra människor

Vid allmänhetens poolkant i morse ca 09.45: jag och en annan (gotländsk) mamma sitter på en bänk. Tre (ej solbrända, men chokladbruna) killar i ca 9-11-årsåldern knallar runt poolkanten. Den kortaste och den längsta har sina handdukar över axlarna.

Den längsta killen puttar till den kortaste, så han faller i vattnet. Med handduken, som blir blöt. Den korte är lite upprörd och börjar jaga den längste. För att jämna ut oddsen vill den korte slänga den längstes handduk i poolen. Den längste vägrar släppa ifrån sig den, då tar den korte killen hans t-shirt istället. Han håller den över poolvattnet. Den längste säger något allvarligt i hotfull ton och den korte lämnar ifrån sig tröjan torr. Då puttar den långe ned den korte i vattnet igen och går själv skrattade därifrån. Där upphör leken att vara kul. Nu har den övergått till att vara förnedrande. Den tredje pojken håller sig passiv i bakgrunden.

Alla tre samlas igen och börjar byta om, men den korte hackar på den långe och säger något i stil med att han inte är schysst. Plötsligt står de upp och tjafsar och någon utdelar en spark mot den andre, som sparkar tillbaka. Nu skrattar ingen. Gotländskan intill mig ropar att de ska sluta bråka. Så tar den långe strupgrepp på den korte, med båda händerna runt halsen, men får inget bra tag, utan byter till att ha ena armen runt halsen på den kortare killen. Då reser jag på mig och går fram till dem.
Jag: Släpp honom. Så där gör man inte mot någon.
Långe killen (höjer den fria armen och pekar på mig): Lägg dig inte i, du har inget med det här att göra!
Jag: Jo, det har jag visst det. Släpp honom.
Långe: Vad ska du göra?! Va, vad ska du göra?
Jag: Jag ska inte göra någonting. Och du ska inte göra det där.
Långe (har släppt den korte killen och går emot mig, stannar framför mig och spänner upp sin bröstkorg mot mig): Va, vad vill du?! Vad ska du göra?
Jag (kan knappt andas för att jag är så upprörd över uppstudstigheten hos killen, men säger lugnt): Få dig att sluta göra så där.
Långe: Du, du, ska hålla käften!
Gotländskan (som nu ställt sig intill mig), till den långe: Så där gör man inte mot andre.
Långe: Håll käften.
Gotländskan: Vill diu att jag ska göra så på dig, kanske?
Långe: Äääh!

Jag fattar att den långe killen är i total försvarsställning, och att det säkert inte var meningen att det hela skulle gå så långt som det gjorde. Men faktum kvarstår: skulle någon ta strupgrepp på mig eller någon jag känner så skulle jag polisanmäla den personen.

Gotländskan och jag går och sätter oss igen. Jag hör att den långe ska dra hem och att den korte inte får följa med. Den passive frågar då den korte vad han då ska hitta på, den korte skulle vara hemma hos den långe idag. Den korte muttrar att han väl då får ringa morsan, som inte lär bli glad. Den långe drar kort därefter. Det gör ont i mitt hjärta, jag tänker att han nog inte mår så bra. När jag var som mest upprörd hade jag dock gladeligen givit ungen en lavett.

När de andra killarna gått säger gotländskan till mig:
- Riktigt hemskt det där.
- Ja, verkligen. Tyvärr blir det mer och mer vanligt.
- Jag har aldrig sett det på Gotland, det skulle aldrig hända på Gotland.
- Nej, det kan jag tänka mig. (Fast jag tror nog att det sker där med.)

Senare pratar jag med Pingu, hans fru och kompisar om händelsen. Fanns det ens strupgrepp när vi var små? Ingen har varit med om det. Däremot har jag nu sett det otaliga gånger under min praktik i skolan och hört från vänner som är lärare att det är vardagsmat.