Sjuåringen började simskolan i kyla och regn. Hon tvekade aldrig att hoppa i, och jag peppade. De yngre barnens föräldrar stod på kanten och frågade oroligt ifall de frös, kanske skulle de komma tillbaka en annan dag?
Sedan kom solen och sjuåringen och de jämnåriga kämpade fortfarande för fullt. De yngre barnen ville nu göra annat, som att leka och jaga varandra. Nathan, en pojke i den mer avancerade gruppen, hade sin franska mormor med sig varje dag, som puttade i andras barn när de inte vågade hoppa i själva. Sedan stod hon och pratade med simlärarna, så att barnen fick vänta. För att inte tala om att de två unga simlärartjejerna sedan pratade mycket med varandra. Sånt irriterar mig; fokusera på jobbet istället för att socialisera (det är många raster, då prat kan ske).
Så plötsligt lossnar det ändå för sjuåringen och hon kämpar sig fram med lätt panikartade simtag. The sky is the limit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar