På tal om riktiga män, så funderar jag även över föräldrar generellt. När jag ventilerar mina tankar med barndomsväninnan så konstaterar vi att med dagens mått mätt så är det konstigt att vi har överlevt. Utan både bilstol och bilbälte flög vi runt. Alla rökte överallt, groggarna fyllde borden och vi var aldrig hemma, utomhus upptäckte vi världen, lärde oss av de äldre barnen och var mer än lovligt våghalsiga. Ingen vuxen verkade fundera över ifall vi kunde drunkna i ån, dö av elen på tågspåret eller bli antastade av en pedofil i skogsdungen. Frågan är ifall vi mådde sämre eller bättre än barnen av idag. Vi blev i alla fall överlevare på ett annat sätt än barnen idag. Ändå finns det så många barn som mår så dåligt idag.
Sedan ett årtionde tillbaka kan jag ju se orsaken (läs: mina föräldrar) till mina beteendemönster och försöker att inte göra samma misstag med min egen sjuåring. Kanske kan jag bidra till att inte alla psykologstolar är fulla om 20 år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar