Allsångshysteri

Jag har aldrig riktigt fattat den där hysterin över Allsången på Skansen, men visst, ibland är det ju väldigt stora artister som man inte behöver betala så mycket för att se, så det är ju bra.

Igår var jag på Skansen med sjuåringen och hennes kompis för att se Barnens allsång. Det är väl tredje året vi gör det. Förra året var det kanonbra. Även om ett genomgående tema verkar vara någon form av Idolmedverkan. Ett program som vi aldrig följer här hemma. Sjuåringen fattar inte så mycket när de sjunger på engelska, men t ex Sebastian var ju cool i sig. Igår var även Ola med och uppträdde, och han var också rätt okej. (Mindre okej var kanske Olas lilla fan-skara av vuxna (okej, de var i alla fall runt 18 år gamla) som samlats framför scenen - och som varit där sedan 03 på natten.) I år är också Marie Picasso ett stående inslag i showen. Och det lyfter liksom aldrig för henne. Sedan sjunger hon med något udda gutturalt läte som jag inte riktigt gillar. (Sparar det halsen på något sätt? Det får henne att låta manlig. Det är lite Celine Dion över det hela, men det kanske är meningen.) Inte för att jag hört henne sjunga tidigare (tror jag). Kanske måste man höra (genomlida) det fler gånger för att uppskatta det. T o m sjuåringen sa att det var lamt efter att MP sjungit "vinnarlåten" från Idol.

Showledare Ayla var dock lika peppig och härlig som tidigare, nu höggravid. Vi saknade dock Henrik Ståhl, som vi trodde skulle vara hennes partner. Inte ett ord sades om honom från scenen. Sjuåringen sa dock:
- Kanske de där som satt längst fram vid scenen och som varit där så länge och höll på och skrek redan visste att Henrik inte skulle vara med, att han var sjuk eller nåt, eftersom när de ropade sina namnramsor, som ge mig ett M, ge mig ett A osv, vad blir det? MARIE! så ropade de ju Ayla, men aldrig Henriks namn.
- Mmm, kanske...