Väninnan G var på besök häromdagen. Vi är barndomsvänner. Systrar brukade vi titulera varandra när vi var yngre, då våra föräldrar bodde ihop. Det var så jag lärde känna G och hennes syster och även om vi bara ses några gånger om året så är det en livslång, kravlös, relation.
G började med att älta sitt ex och alla idiotiska påhitt som han har haft för sig. Det var samma saker som hon ältade för två somrar sedan, då det var mer aktuellt, eftersom det var då han åkte till Frankrike på kärlekssemester (utan G), men kallade det en resa med "polarna". När G sedan tittade igenom foton från resan - i samband med ett av deras gemensamma barns födelsedagsfirande då exets släkt närvarade - blev hon aldrig så förödmjukad som av att se en tjej på nästan varje foto. Exet vidhöll dock att kompisarna hela tiden satt intill, utom räckhåll för kameralinsen. Tillintetgjord genomled hon kalaset när hon förstod att hans släkt redan kände till tjejen på korten. Några veckor senare åkte G bort över natten på en arbetsresa och när hon kom hem berättade barnen att tjejen på korten hade varit i deras gemensamma lägenhet hälsat på. Några månader senare flyttade exet ihop med tjejen på bilderna och G hittade brev dem emellan sedan ett år tillbaka, där de bl a diskuterat husköp. Under samma tid som han alltså försäkrat G om att han inte var otrogen. (Jag medger att allt är relativt, men jag är lite less på folk som inte kan avsluta ett förhållande innan de inleder ett nytt. Jag tycker att man är skyldig sin nuvarande partner den respekten. Men så tror jag också på monogama förhållanden. Och att gräset inte alltid är grönare på andra sidan.)
Nu försökte jag styra över samtalet till att istället handla om Gs nye pojkvän. Han hade nyligen sagt att han älskar henne. När skedde det? G berättade lyriskt att den nye bjudit henne på en Ålandskryssning och då sagt det. "Dagen efter, när han var nykter, så pratade vi framtidsplaner". Jag tittade menande på G. "Nej, nu kom det där ut fel, alltså, han var ju inte full när han sa att han älskade mig! Han hade inte druckit så mycket alls."
onsdag 30 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, suck. Vad ska man säga?? Det är trist, men det finns bra karlar också. Som min, även om han är totalt förvirrad för det mesta :).
Och tack för titten på min blogg!
Skicka en kommentar