Abra-kadabra Ala-kasam

Lyssnar till en föreläsning av Gunilla Gerland. Hon nämner att det är viktigt att man som barn får känna en Känsla Av SAMmanhang. Kasam, jag känner igen det från lärarutbildningen. Fast jag mötte det aldrig i någon kurs, men kurskamrater som läste till idrottslärare berättade om det. Ska jag sammanfatta hela skolgången ett barn möter i Sverige: från förskola till grundskola och gymnasieskola, så handlar det väl om just kasam. Det pratar alla om, och det förstår man själv att det är det som är viktigast: att mötas av någon/något som fyller en med en känsla av sammanhang. Barnen måste få känna tillhörighet, att de passar in, att de förstår. Sedan msåte man självklart också mötas av saker man inte förstår, och situationer som man måste vänja sig vid och lära sig att passa in i, för att kunna utvecklas och utmanas, men det viktigaste för oss vuxna är att trolla fram situationer där barnen passar in. Det är inte alltid det lättaste.