Vid lunchbordet på förskolan. Min kollega pratar ut i luften, för att vi alla ska höra.
- Får se om jag kan gå ut och springa idag då.
Jag fortsätter att prata med barnen vid mitt bord. Två treåringar vid min kollegas bord nappar, och frågar vart min kollega ska springa.
- Ja...jag ska springa ute.
- Ska du springa till bilen?
- Har du bråttom?
- Nej, jag ska bara ut och springa. En stund. Springa i skogen, springa runt.
- Jaha, du ska träna.
- Ja. Ja, precis. Jag ska träna. Det är helt rätt.
Barnen kan förstå. Bara mina kollegor har tillit till barnens förmågor, så kommer de också att märka det.
torsdag 24 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar