Ensam är (inte) stark

Vid alla föräldramöten när det ska väljas folk till andra möten, till klassföräldrar eller till uppgifter som att skriva protokoll, eller vem som ska ta hand om att planera något för barnen, så är det aldrig någon som frivilligt anmäler sig. Och efter en tryckande tystnad så är det alltid vi ensamstående föräldrar som anmäler oss till allting. Hur kommer det sig egentligen? Är vi vana vid att ta på oss allt ansvar, så därför gör det ju inget med lite mer på våra axlar? Är vi självplågare? Eller är det så att de som är sambos värderar sin tid så mycket mer än vi gör, så de vägrar att ge upp den? Det är konstigt det där.