Lycka

Det är att kunna sluta vid lunch en helt vanlig vardag och gå, hämta Nioåringen i skolan, kunna säga ja till att hon vill ta med en kompis hem, och i godan ro vandra hem och lyssna när barnen tillsammans leker. När Nioåringen och kompisen Emil sitter och ritar tillsammans och pratar, då känns det som att livet är värt något igen. Då finner jag ett lugn som inte infinner sig lika ofta längre.

Nioåringen frågar jämnåriga Emil vad han skulle vilja bli om han fick vara precis vad han ville.
- Vad som helst?
- Vad som helst.
- Då skulle jag vilja vara en tecknad gubbe. Med superkrafter.
- Så att du kunde flyga?
- Inte bara det. Så att jag kunde göra jättemycket bra saker.
- Mmm.
- Vad skulle du vara?
- Jag skulle nog vilja vara luft.
- Luft?
- Ja, så att jag kan vara var som helst. Och så skulle jag vilja kunna resa i tiden. Som luft skulle jag ju kunna det, utan problem.
- Var skulle du resa då?
- Då skulle jag resa tillbaka till när dinosaurierna levde, och ta reda på hur de dog.
- Fast...tänk om dinosaurierna andades in dig då...
- Ja, det är klart...det skulle inte vara så bra...