Genus. Detta märkliga ord.

Det ska börja ett nytt barn på förskolan där jag jobbar. Föräldrarna undrar hur vi arbetar med genus. Jag förklarar att vi arbetar för att alla barn ska bemötas lika. (Att vi inom personalen sedan inte har en helt enig linje är en annan femma.) De är glada över att vi inte har någon "dockvrå". Vi diskuterar det i personalen senare. En kollega blir upprörd. Varför ska man hålla på så? Om dockorna är placerade i en vrå av rummet, så blir det en dockvrå. Bara för att ordet "dockvrå" har fått en sån negativ klang på sista tiden, så ska det inte användas? Flickorna bygger med klossar och kör bilar lika glatt som pojkarna kör med vagnar och lagar mat och leker med dockor. Så länge varje barn, oavsett kön, uppmuntras att utforska allt av intresse, så kan de också ta del av allt som förskolan har att erbjuda. En förälder - som själv arbetar på en förskola - tittar chockad på våra rosa vagnar. På hennes arbetsplats är dessa bannlysta, enbart för att de anses för "flickiga". Så pojkar tillåts alltså inte leka med något som är rosa? Snacka om diskriminerande. Vi fyller inte barnen med "felaktiga" värderingar på förskolan, det lyckas föräldrar med själva om de vill. Det finns pojkar som utesluter flickor ur leken, enbart för att de är flickor. Det finns pappor som hånskrattar när deras barn lyckas med något på förskolan och som enbart ser brottning och fysiska styrkeprov som något av värde. Jag kan inte förändra föräldrarna. På min arbetsplats ska vi i alla fall inte arbeta som de gjorde på Nioåringens (dåvarande) förskola, där pojkarna fick göra en aktivitet (museum) och flickorna en (musikalisk underhållning), enbart för att personalen ansåg att det var vad barnen var intresserade av. Sånt är B S i mina öron. Alla barn ska bemötas likvärdigt, men samtidigt som individer.