Jag grinar illa av smärtan i halsen och öronen när jag äter, pratar, sover och...andas. Det går helt enkelt inte över. Jag ser också att det inte är svullet i halsen, och det finns inget slem, och jag har inte mycket till hosta. Men smärtan. Jag har aldrig varit med om maken. Jag vaknar kallsvettig 4-5 ggr om natten för att det gör så oerhört ont i halsen. Var tvungen att besöka läkaren igen igår, fastän jag visste att han skulle säga "drick te med honung" (vilket jag redan häller i mig litervis dagligen). Nu har jag varit hemma i en vecka. Jag äter penicillin. Det är uppenbarligen även en virusinfektion, då det inte släpper. Så länge inte febern stiger igen, så kan jag tydligen jobba. Undrar hur jag ska klara av jobbet på måndag...
Läser om halsinfektioner på nätet. Vet att jag inte borde. Vet att jag bara blåser upp det då. Men ändå. Kan inte sluta. Läser om sjukdomar som skulle kunnat komma från invandrade barn på jobbet, utan vaccinationer, som kommit från områden där vissa sjukdomar är vanligare än här (t ex difteri...hugaligen). Spelar upp värstingscenariot för mig själv...
Jag tror att all personal och barn på förskolan, tillsammans med barnens föräldrar/familjer borde äta medicin samtidigt, för jag befarar att vi kommer bara sprida den här skiten mellan oss länge till. Två månader har det nu hållt på...
lördag 20 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar