Äkta april

Månaden börjar med regn. Sedan tre dagar värme. Igår tog jag ut våra cyklar på gården, klädd i t-shirt. Idag snöar det. Hela dagen.

Det blir till att ta med en arsenal av diverse ytterkläder till jobbet imorgon.

Förvirrande

Nioåringen är hemma. Hon har bl a fått en hjälm från farmor.
- Fast farmor sa en lite dum sak, tycker jag.
- Jaså, vad sa hon då?
- Hon sa att hjälmen är rosa, så att man kan se att här kommer det en tjej.
- Jaha du, ja, det var kanske lite fånigt. Man tycker olika om saker och hon är ju lite äldre, då tänker man kanske mer så.
- Ja, jag tycker ju inte ens om rosa. Min lillasyster fick en blå.
- Jaha, det var ju konstigt.
- Ja...

De har också varit på bio när Nioåringen var hos Pappan. De såg "Draktränaren", så Nioåringen fick se den igen, fast inte i 3D den här gången. Att gå på bio var presenten som låg i påskägget.
- För de äter inte godis. De har godisförbud.
- Jaha, varför då?
- Jag vet inte, men de får pengar om de inte äter godis.
- Jaha, ja det är ju bra. Fast inte så kul just på påsken, kanske.
- Nej...och sedan har jag popcorn med mig, det fick vi från mina systrars mormor.
- Jaha. Kunde ni inte äta popcorn som godis då?
- Jo, men det fanns nästan inte plats för popcorn!
- Hur menar du då?
- Det fanns flera sorters chips, ostbågar och annat att äta.
- Vad då, igår?
- Nej, varje kväll! Igår åt jag ostbågar, fast jag inte tycker att det är så gott, och så glömde jag att ta chips.
- Men, vad då, de får inte äta godis, men hur mycket chips och ostbågar som de vill...?
- Ja.
- Okej.

Nioåringen har lite ont i halsen, så jag ger henne vatten att dricka.
- Åh, vad gott. Jag har inte druckit vatten på flera dagar. Jag har nästan bara druckit must när jag varit hos pappa.
- Jaha...

Sig själv närmast

Nioåringen ringer och gråter. Hon tror inte att hon kommer kunna hitta de saker - presenter - som hon fått av Pappans släkt i födelsedagspresent när hon nu är där. Hon snörvlar och snyftar så jag knappt hör vad hon säger.
- Vad menar du, var har de tagit vägen då?
- Mina systrar har lekt med alla sakerna, så nu vet jag inte var de är.
- Vet du, då blir det till att leta. Dessutom så gör det ju inget ifall du inte hittar alla saker, då kan du ju använda dem när du är där, hos pappa, istället.
- Jaa... Mamma, jag vill komma hem tidigt. Pappa säger att vi ska åka härifrån vid sex.
- Vid sex? Då är ni ju inte här förrän vid åtta ikväll. Han sa ju att ni skulle vara hit vid fem. Jag får prata med honom.
- Han är inte hemma nu.
- Okej, jag ringer honom senare.

När vi bokade den här helgen sa Pappan att han skulle komma och lämna Nioåringen vid 5-6-tiden. När jag lämnade henne hos honom så frågade jag om det var ungefär vid fem som gällde, vilket han bekräftade. Nu försöker jag nå honom för besked. Det visar sig att båda hans mobilnummer är avstängda. Tillslut når jag honom hemma.

Jag vet att det är bara sig själv man kan ändra på, inte andra. Man kan försöka ändra på andra, men de kan ju bara göra en förändring själva. Jag tänker på det när jag irriterar mig på Nioåringens pappa. Jag tänker på det intensivt när jag tar lugnande andetag för att inte hetsa upp mig, för att inte med en enda ton i rösten röja att jag irriterar mig på honom. Jag tror att det fungerar, jag låter vänlig, oavsett vad han säger.

- Jag undrar bara när ni kommer, var det vid fem vi sa?
- Vi har inte sagt någon tid.
- Nehej, men okej, då undrar jag vilken tid som passar dig.
- Vad då, ska du ut eller vad?
- Mm, jag tänkte det. (En nödlögn, eftersom han inte har med det att göra.)
- Jaha, ja, jag tänkte att vi äter och sedan åker vi efter det.
- Då menar du lunch?
- Ja.
- Så...tror du att ni dyker upp vid...fyra då eller vad tror du...?
- Ja, ungefär.
- Okej, kan jag få prata med Nioåringen.

Jag säger till henne att det ser ut som att de ska åka vid tvåtiden, så att hon vet när hon ska packa. Sedan ringer hon igen och är upprörd:
- Jag vet inte om jag kan hitta alla mina kläder...
- Hur har det gått då, har du lyckats ha dina kläder i din väska?
- Ja, men ett par byxor är borta, och ett par strumpor...
- Okej, men då får du leta efter dem. Det är ingen katastrof om du inte hittar dem, vet du. Du får be pappa om hjälp att leta.
- Nej, det väntar jag nog med, i alla fall tills jag vet om jag saknar något mer, så att jag inte behöver fråga flera gånger.
- Okej...
- Fast jag tror inte att han vet var sakerna är...
- Okej, men leta först, så får vi se sedan.

Hjärtat blöder

Nioåringen ringer från Pappan. Det är sent och hon ska sova. De andra barnen sover redan. Pappan umgås med vänner. Nioåringen gråter i luren.
- På dagen tänker jag inte alls så mycket på dig, mamma, men alltid när jag ska sova. Då längtar jag hem.
- Ja, så är det ju, man lugnar ned sig och kan tänka och det är då man längtar. Tänk som så att det är bara två dagar kvar och sedan dröjer det nog länge till nästa gång du åker dit, så försök att njuta av tiden du är där.
- Jo, jag vet...men jag önskar ändå att det var imorgon som jag skulle åka hem...

Orden räcker knappt till. Mina ögon tåras, men jag håller mig från att avslöja något. Vi bedyrar vår kärlek till varandra. Sedan är Nioåringen tapper och säger godnatt. Jag ser framför mig hur hon somnar ensam, gråtandes. Så jag gråter när vi lagt på. Samtidigt vet jag att hon säkert har det trevligt imorgon.

Jag minns själv hur det var. Några veckor hos pappa, farmor eller på kollo. Hemlängtan, trygghetslängtan, saknaden av det familjära, kommer alltid vid sovdags.

Anti-hajp

Jag tror att det var hösten 2005. Jag studerade på Söder och tog bussen från Slussen. Utanför t-banan vid Slussen stod det några personer och delade ut något, som det alltid gör. Företag placerar folk där som delar ut olika produkter. Antagligen för att det strömmar igenom så mycket folk där, så det är ett bra ställe för produktutdelning. Just den här morgonen var vi flera som fick en riktig bok i handen. Utan några krav. Omslaget såg väldigt mysko ut. Det såg ut som framsidan av en tidning, med olika rubriker på. Högst upp stod ett namn, som ett tidningsnamn som Vecko-revyn eller liknande, fast den här hette millennium. Jag bläddrade aldrig ens i boken, jag var så upptagen av mina skoluppgifter att jag inte tänkte så mycket på den. Vi var flera i klassen som tittade på de ex vi fått och rynkade lite på näsan. Jag lämnade min i skolan, för vem som helst att ta hem och läsa. Sedan såg jag den aldrig mer.

Inom en snar framtid var just dessa böcker på var mans läppar. Det visade sig att boken hette "Män som hatar kvinnor", fast det hade knappt varit synligt på omslaget av boken. När något blir så upp-haussat så tar jag avstånd. Vilket har resulterat i att jag inte läst någon av böckerna, eller inte sett någon av filmerna. Ändå har jag klarat mig i sociala sammanhang.

Sedan såg jag Noomi Rapace medverka i TV-programmet Skavlan och jag blev lite nyfiken på filmerna. Så nu har jag sett den första av filmerna. Filmen var grymt bra, men ruggigt äcklig också. Jag anar att boken är snäppet bättre, mer utstuderad och hemskare än filmen. Vilket får mig att tänka att jag nog är glad att jag inte har läst den.

Gamla vanor

När Pingu ska köpa en batteridriven leksak till Nioåringen så ringer han och frågar ifall jag har batterier hemma.
- Menar du freestylebatterier?
- Ja, LR6, eller vad de heter.
- Ja, det har jag.

Igår när jag var inne i allt-i-allo-butiken kom det in en kvinna som såg ut att vara ca 10 år äldre än mig. Hon frågade ifall de hade freestylehörlurar. Expediten - som var i samma ålder som kunden - funderade inte ens utan sa direkt:
- Ja, de finns framme vid kassan.

Falsk marknadsföring?

Müsli i drickyoghurt. Verkligen? Hur smart är det? Yoghurt ska vara yoghurt och inte något annat skräp i. Jag tittade på smaken och tog flaskan, men både Nioåringen och jag reagerade på att det stod något mer på flaskan. Tur det, annars hade hon blivit sjuk p g a sin allergi. Dessutom: Hur fräsch kan müsli hålla sig konstant blötlagd i yoghurt?

Stad i ljus

Jag ser att det går framåt med bygget i vid centralstationen.

Bidde det ett hotell eller vad bidde det? Har hotellet t o m redan öppnat kanske? Jösses, det är fem år sedan jag hörde talas om att det skulle börja byggas. Tiden går fort, och jag är sällan på centralstationen. Inser jag.

Poultry lover

Tre dagar utan Nioåringen. Jag börjar med att slappa. Extrem-slappa.

Reprisen av Mikael Kristerssons film "Ljusår" (hur tusan har människan lyckats filma inuti ett getingbo?) på SVT står på medan jag fnular hemma. Jag tittar på början. Det är en så fin film, men väldigt lång.

Katten ligger brevid mig. Plötsligt tittar hon också på TVn, och för första gången på många herrans år så tittar hon verkligen på TV. Jägarinstinkten vaknar. Hon lämnar mig och går fram till TVn. Hon följer fåglarna i sina bestyr och hon lurpassar på hönsen och försöker slå till tuppen. Det är helt underbart att se.

Så passande

Med en kollega på förskolan diskuterar jag barnen som har en svensk pappa och en thailändsk mamma. Vi konstaterar att den konstellationen av par/föräldrar börjar bli vanligare. Jag vet minst sex par i mitt närområde där mannen är en svensk runt 50 år och kvinnan är thailändska mellan 20 och 30 år. Hälften av paren har också minst ett barn, under sju år. Min kollega säger att det inte alltid är en bra kombination av föräldrar, då de inte alltid vet hur man fostrar ett barn.

Dagen efter ser jag löpsedeln:


Jag har hört det tidigare: männen "tar sig" dessa kvinnor för att dessa kvinnor inte argumenterar lika mycket som (företrädelsevis) svenska kvinnor. Jag har dock hört flera thailändskor prata på t-banan, när deras män inte varit närvarande. De är inte åsiktsbefriade. De väljer kanske bara att manipulera och kapitulera i en annan utsträckning än svenska kvinnor gör (öppet i a f).