Vi får lamm till påsklunch på jobbet. Jag kan tycka att det är ganska gott med lamm, men det här är segt och gummiaktigt. Barnen kan inte tugga det. De flesta maler det i munnen ett tag och spottar sedan ut det. Ingen är särskilt van att äta lamm, tror jag. Min kollega vågar inte ens berätta att vi äter lamm (det söta ulliga som vi sjunger om varje dag), utan säger att det är kyckling. Vilket inte gör det hela bättre.
Jag har aldrig ätit lamm hemma. Jag minns inte att jag någonsin åt det som barn heller. Första gången jag minns att jag åt lamm var som ung vuxen, i Frankrike. Lamm är inte en måltid som är påsktradition i mitt liv.
En kompis med spanskt/italienskt påbrå säger att det är en vanlig rätt hemma hos dem. Han undrar istället när vi började ha godisfyllda ägg som tradition i Sverige. Ja, inte vet jag, men det borde ju ha kommit mer och mer under 70-talet. Mina föräldrars generation fick inte godisägg i alla fall. Och just den traditionen borde inte komma från USA, de brukar ju köra med korgar med godis. Fast de har ju å andra sidan en KANIN som lämnar ägg efter sig. Vilken pårökt hippie kom på den idén?
Borta är traditionen är äta riktiga (höns) ägg och måla dem. Eller nästan borta är det i alla fall. Barnen vet inte hur man gör längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar