När vi såg Pirates 4 på bio så grät Tioåringen en gång. Hon gnydde av empati. Det var en kort scen där Kapten Svartskäggs kock sätts i en båt och råkar sedan illa ut. En ensam, relativt oskyldig, man i en utsatt situation.
Detsamma sker när Stenmark slår Limpar i Mästarnas mästare i finalen i SVT. Stackars Limpar måste börja om och börja om och kommer ingen vart. Makalösa Stenmark tar sig starkt framåt. Först skrattar Tioåringen åt utvecklingen, men inom kort sitter hon med tårar i ögonen och vill knappt se, för hon mår så dåligt för Limpar.
Det är lättare att se stora krig där massor dör, än enskilda personer som lider för då kommer det för nära och påverkar för tydligt.
Så är det ju. Det är därför det knappt går in i skallen att folk lider när t ex Aktuellt visar vad som sker i något krig i världen. Far, far away. Far, far too distant. Jag kan inte känna empati. Jag kan byta kanal.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar