Tioåringens lilla kusin Kanel ska sova över hos oss. Sedan ska Kanel och Tioåringen åka med min mamma till Eskilstuna zoo. Lilla Kanel är ledsen på kvällen när hon ska sova. Jag håller mig från att erbjuda henne att ringa sin mamma. Vi tröstar och det går bra, de somnar. Dagen efter frågar jag Tioåringen om hon hade kunnat vara lika tapper om det hade varit tvärtom; om hon hade sovit över hemma hos Kanel och blivit ledsen.
- Ja, det tror jag.
- Utan att ringa mig alltså, precis som Kanel.
- Jaha, nej...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar