Nygammalt

Går på bio med Nioåringen och hennes två jämnåriga vänner. Alla vill se "Hotell gyllene knorren". Vi åker till Sergelbiografen. För Nioåringens vänner ter sig själva resan och biobesöket som en större upplevsele än själva filmen. De brukar åka bil - överallt - och endast gå på bio på Heron city i Kungens kurva.
- Varför heter det tunnelbana egentligen?
- Hur många stationer ska vi åka?
- Hur lång tid tar det?
- När är vi framme?

Nioåringen svarar på alla frågor utan att låta dryg. Själv finner jag mig börja prata med vännerna som till barnen på förskolan; tydligt och pedagogiskt förklarande. Väl vid Sergels torg häpnar vännerna. Vilket stort torg! Vad mycket folk! Vi krockar nästan med två tiggande äldre män och vännerna gapar stort, som om de aldrig sett något liknande. När vi gör det obligatoriska depåstoppet på Caramella, intill Indiska vid torget, så skriker vännerna högt.
- Varje barns dröm! Varför har vi aldrig varit här förut?!?
Väl inne på bion går de runt med stora ögon och säger flera gånger att de aldrig varit där tidigare. När vi sätter oss säger den ena av vännera till mig:
- Vi har glömt glasögonen.
- Nä, den här filmen är inte i 3D.
- Nähä. Varför valde du inte det?
- Nej, alltså, den här filmen FINNS INTE i 3D.
- Jaha. Jag tycker bättre om tecknade filmer.

Själva filmen är smårolig och ganska bra. Som en enda lång julkalender. Trivsamt. Nioåringarna märker inte att grisen är dataanimerad emellanåt. Smidigt gjort.

Bakom mig sitter en flicka, ca 7 år, med sin mormor. Flickan har en stor godispåse. Hon erbjuder mormor att ta en godis. Mormor tackar nej. Flickan undrar varför. Mormor drar på svaret.
- Jag vill inte...bli....stor...du vet...gå upp i vikt...
- Jaha.
- När man är vuxen kan man inte äta sånt...det är okej för barn, men vuxna kan inte äta allt, då blir man stor.
- Ja, det är som pappa, han bara äter chips och goids och dricker läsk och ligger i soffan hela tiden.
- Jaha...men du kan ju säga till honom att du tycker att han ska sluta.
- Ja...