Protective

Kanske är jag överbeskyddande när det gäller Tioåringen. Tänker jag ibland. Som när vi är i Skärholmen och shoppar kläder. Det är mest jag som plockar fram olika plagg för Tioåringen att prova, men jag manar henne att hitta plagg själv också. När hon sedan provar kläder står jag utanför och väntar. I båset intill står en jämnårig tjej och provar kläder. Hennes jämnåriga tjejkompis hämtar olika plagg till henne. De står och diskuterar hur mycket de får handla för. Jag häpnar. Efter en lång stund kommer den ena tjejens mamma och jag bara måste fråga hur det funkar. Det visar sig att tjejerna oftast handlar på egen hand. Mamman vill verkligen inte stå och svettas utanför båset när de provar kläder.

Ibland känns det som att jag låter Tioåringen ta alldeles för mycket eget ansvar, när hon ska gå hem själv och sköta sig själv hemma, men det gjorde ju jag från nio år, så det borde ju funka. Tycker jag. Vissa människor säger:
- Hon är ju bara tio år.
Och menar att hon ännu är liten.
Vissa människor säger:
- Hon är ju faktiskt tio år.
Och menar att hon är stor nog att klara sig själv väldigt mycket.

När jag var tio år så kunde jag åka helt solo efter skolan från förorten in till city och handla på Åhléns i city, eller till något stort förortscentrum i närheten. Buss och pendeltåg var det som gällde, men jag skydde inte att åka t-bana heller. De flesta av mina närmaste vänner gjorde likadant. Våra föräldrar hade ingen koll, tror jag. Var det bra eller dåligt?