Har du bestämt dig?

Så är det då dags att besluta om det ska tas någon vaccinationsspruta. Jag har fått hem frågan från Åttaåringens skola och i skolan där jag har praktik skickas också frågan hem med eleverna. På vårdcentralen är det kö, på en annan vårdcentral är vaccinet redan slut.

Ska bara Åttaåringen vaccineras? Ska jag också vaccineras? Ska vi strunta i det och låta bli att alls bli vaccinerade?

Varför borde vi? Av flera anledningar.
Varför borde vi låta bli? Av flera anledningar.

Vi stoppar ju i oss så mycket skit ändå, så varför inte det här också? svarar någon jag frågar. "En professor på Karolinska sa att man ska ta sprutan, och det var ändå en professor." säger en annan.

Vi blir uppmanade att vaccinera oss för att inte Sverige ska "stanna", men av de som jag vet har vaccinerat sig så har nästan alla blivit dåliga av vaccinationen och fått bli hemma i flera dagar.

De som jag vet om som har blivit bekräftade sjuka har haft helt olika sjukdomsförlopp. Någon har blivit inlagd och knappt kunnat röra sig, någon har haft som en vanlig förkylning med enormt mycket hosta.

Jag kan förstå de som jobbar inom vården, eller skola (jag känner idrekt nu när jag är ute på praktik hur bacillerna hoppar på mig), men jag är ändå skeptisk. Jag har väl inte haft en riktig göra-ont-i-lederna-influensa på flera år, tror jag. Peppar, peppar.

När jag säger till folk att jag bestämt mig för att Åttaåringen och jag inte ska vaccinera oss, så blir många förskräckta. Jag undrar nästan om de kommer låta sina barn leka med Åttaåringen mer sedan. Så kommer Åttaåringen hem och säger att hälften av eleverna i hennes klass inte ska ta sprutan. Då känner jag mig inte lika konstig längre.

När jag sedan får höra på omvägar att en forskare som arbetar med vaccinet har sagt att det är för otestat för att rekommenderas, så känns det som att det blir spiken i kistan.

Så, nu är vi alltså dödsdömda?