Proud to be

Jag anser mig själv vara Stockholmare. Jag är född här och har bott här i hela mitt liv. Till skillnad från t ex flera New York-bor (eller norrlänningar, för den delen) som jag talat med och som inte för sitt liv skulle resa någon annanstans, så har jag dock varit i många delar av den övriga världen. Däremot skulle jag aldrig kunna se mig själv bo någon annanstans än i Stockholm. Jag lär aldrig flytta utanför Stor-Stockholm. I flera generationer har min släkt funnits här, men jag har också släkt och vänner i andra delar av Sverige och försöker alltid att tvätta bort 08-stämpeln när vi ses. Deras bild av en Stockholmare är inte som jag är. Det är väl det som är grejen.

Stockholms Stadsmuseum håller på och kartlägger hur en Stockholmare är. Det ter sig som att en Stockholmare är en snobbig faan som inte tilltalar någon på t-banan, bryr sig enbart om sig själv och har koll på bostadsmarknaden och vad som sker innanför tullarna.

För mig är det en inflyttad Stockholmare.

En äkta Stockholmare har väl inte koll på kvadratmeterpriser? En äkta Stockholmare bor i hyresrätt! Ens familj måste inte ha bott här i generationer för att du ska vara en riktig Stockholmare, men för att kalla sig Stockholmare måste man känna att staden är ens ryggrad. En Stockholmare står till höger i rulltrappan, ja. En Stockholmare har också koll på var någonstans uppgången är vid den station där man ska kliva av, och så sätter man sig på t-banan, så att man kommer nära den uppgången. SÅ till den milda grad ägnar vi oss åt detta att ibland är det fullt i en ända av t-banan enbart för att många vill nå samma uppgång fortast. För stressade är vi. Utan en klocka kan vi inte leva, och förseningar accepteras sällan med en axelryckning. Ändå kan en äkta Stockholmare med enkel vänlighet bemöta en drogpåverkad som rabblar rappakalja, en fanatiker som predikar guds ord skrikande intill en eller någon som frågar om vägen, utan att tycka att de alla är idioter.

Samtidigt har en äkta Stockholmare någorlunda koll på stadens utveckling och dess olika områden, och på saker som skett. Som Maria på Sergels torg, visst, men också vad man pratar om när någon t ex nämner Almarna eller säger att det var bättre när det var Sandrews som hade Victoria eller att utsikten är fin från Fjällgatan.

Att veta var den bästa latten serveras eller var man kan äta sushi till lunch är inte att vara Stockholmare. Sånt ska man gärna kunna även om man är Londonbo. Det är att vara någon form av aktiv världsmedborgare.