I hemmets lugna vrå

Nioåringen är hemkommen från Pappan. Tre kvällar på egen hand har jag haft. Vad har jag sysslat med? Mestadels legat på soffan. Tiden gick snabbare än vanligt.

Fyra dagar har Nioåringen varit hos Pappan. Jag ställer mig alltid lika frågande till varför ingen vuxen uppmanar henne att ta en dusch under tiden hon är hos Pappan. Den här gången är jag nog ändå tacksam över slappheten. Nioåringen kom hem i samma flätor som jag satte upp hennes hår i för fyra dagar sedan, och Nioåringen hälsade från Pappans fru att hon hoppades att Nioåringen inte har fått löss, då det såg ut att hoppa runt i halvsyrrans hår. Jag hoppas också. (Argh, det kryper i mitt skinn.)

I ett ögonblick av svaghet lät jag Nioåringen ta hem kaninen som Pappan gav henne för snart två år sedan. Stanken som släpptes in i vår lägenhet var inte att leka med. T o m Nioåringen höll för näsan när jag tog mig an att skrubba rent kaninens bur. Vi konstaterade båda att kaninen hade haft tur då den kommit till oss. Imorgon blir det till att handla allt som kan behövas för att lurvbollen ska må bra.

Innan Nioåringen skulle lägga sig sa hon fundersamt:
- Mamma, du vet när jag sover över hos mormor eller morfar då gråter jag ju aldrig när jag pratar med dig. Jag vet liksom inte varför jag gör det när jag är hos Pappa.
- Nej, inte jag heller...kan det vara att du inte är lika van att sova över där...?
- Nej, jag tror inte det...
- Kan det vara att det är mycket längre bort...?
- Ja, kanske...fast jag tror mest att det beror på att det är så stökigt hela tiden. Syrrorna bråkar med varandra hela tiden, Pappa bryr sig ju inte om någonting direkt, Frun gapar och skriker mycket på honom och då säger hon en massa svordomar...jag längtar liksom hem till lugnet, tror jag. Och att kunna sitta så här i soffan tillsammans och mysa. För det kan jag aldrig göra där.
- Vad då, sitter de aldrig tillsammans och myser i soffan?
- Nej, det är mest de vuxna som ser på vuxenprogram på TV.
- Jaha, som vad då...?
- Ja, igår såg de på 2½ män och då sa Frun att vi barn fick gå ut från rummet, det var ett farligt program för oss!
- Haha, det ser vi ju ofta på (vilket fick mig att för ett ögonblick tänka att jag är en dålig mor). Okej, vad sa du då?
- Jag sa att det ju inte alls var farligt, men vi fick inte se ändå. Fast, vet du, jag smygtittande ändå.
- Okej.