När jag var ungefär nio år så satt jag och gungade på en gungställning. Intill mig satt en ungefär jämnårig flicka. Hon sjöng en sång om en flicka på lasarettet. Jag lyssnade fascinerad. Sedan memorerade jag den och sjöng den för mig själv. Min pappa hörde mig sjunga den och han berättar om det än idag; hur jag hade memorerat typ åtta verser och sjöng den för honom. Det minns jag inte själv, men minnet av att memorera sången, och känslan av vemod, är väldigt tydligt.
Nioåringen undrar vad det rä för sång.
- Jag tror att morfar överdriver, jag tror inte att det var åtta verser.
(Fast det visar sig att den visst består av åtta verser och den heter faktiskt Flickan på lasarettet.)
- Vad är lasarett för något?
- Det är samma sak som sjukhus.
Så upptäcker jag att jag har sången på skiva och lyssnar på den med Nioåringen. Hon börjar nästan att gråta.
- Varför vill någon skriva en sån sång? Den är ju hemsk!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar