Köpte Michael Jacksons senaste skiva till Nioåringen i julklapp. Den är bra. Jag börjar så klart att fundera på om det verkligen är MJ som sjunger på skivan. Fast alla de artister som är med på de olika låtarna borde väl sagt ifrån om det inte var så att de faktiskt hade spelat in de där låtarna med MJ innan han dog. Eller? Kanske är det hela en komplott.
Städar på hyllorna med musik. Några gamla kasettband ligger kvar längst in. Synd att jag inte har någon fungerande spelare längre. Jag sparar de bästa banden ändå. Nostalgi. Sedan hittar jag en skiva som jag fick från Nioåringens fröken på dagis när Nioåringen var 5 år. Den dåvarande Femåringen kom hem och berättade att de ofta fick lyssna på en saga som var så himla läskig. Jag ifrågasatte detta och "fröken" nästan fnös åt mig och sa att den alls inte var läskig. När Femåringen ändå fortsatte prata om den så bad jag att få en kopia på skivan, men sedan slutade de lyssna på den och Femåringen slutade prata om den. Det blev aldrig att jag lyssnade på den. Nu har jag gjort det. Sagan heter "Månen går med långa ben". Den är verkligen suggestiv och hetsar fram rädsla med annorlunda musik och mycket märklig saga. Som vuxen kan jag tänka att de på radioteatern måste ha rökt på. Som barn hade jag varit rätt skräckslagen, tror jag. Jag anar var Nioåringens rädsla för allt som möjligtvis kan vara det minsta läskigt har grundlagts. Jag borde ha sagt till att hon inte behövde lyssna på den där sagan, när det begav sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar