Alla borde ha möjlighet att prata om det. Alltid. Med någon. För några år sedan stod en liten grupp med tjejer/kvinnor i en korridor på Lärarhögskolan och inväntade läraren för en kurs. Vi pratade om preventivmedel, sexuella relationer med män och hur ofta vi har sex. Tillslut kom vi att prata om ifall vi någon gång haft sex, fastän vi inte velat det. Vi sa alla att vi haft det. Kära E tvekade och sa att hon inte haft det, hon hade ju levt med samma man så länge. Vi övriga ifrågasatte om hon verkligen aldrig, någonsin i sitt liv, hade haft sex fastän hon inte velat. Motvilligt gav hon med sig, men jag är inte säker på att hon verkligen haft det. Jag tänker att det blev någon form av grupptryck som fick henne att säga ja. Jag vet inte. Är det så att hon aldrig haft det så är jag glad för hennes skull.
De andra tjejerna gav exempel på när de helt enkelt "legat där" och låtit killen "göra det" eller något liknande. Ingen sa något om våldtäkt, eller att de känt sig kränkta. Fast när jag tänker på de situationer jag blivit utsatt för så är känslan som skiner igenom ändå äckel, och att jag inte vill komma i närheten av personerna igen. Då är jag väl kränkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar