Nytt på filmfronten

Jo, Megamind var helt okej. Det blev 3D ändå, fastän jag först inte tyckte att det behövdes. I den här filmen fanns det i alla fall en handfull tillfällen då 3D-effekten märktes tydligt, så det var helt okej. Nu fanns det dessutom barnstorlek på glasögonen. Som pricken över i:et var det även en biovärdinna som talade länge innan filmen. Hon upprepade flera gånger att vi i publiken skulle vända oss till personalen så snart det var något som inte fungerade; ljudet, bilden eller någon som agerade störande i publiken. Branschen utvecklas, märker jag. Sedan satt jag och funderade över vad som kan inkluderas i ett störande agerande, då det satt en kvinna i rullstol precis bakom mitt ena öra. Damen på hjul andades väldigt högljutt och fick några hostattacker med tydlig slemlossning. Kan man hyssja för sånt? Halvvägs in i filmen insåg nog även damens personliga assistent att det var ohållbart, och de lämnade salongen. Jag tycker dock att behovet av liknande filmer är en aning mättat nu. Bolagen fullkomligt spottar ut filmerna på löpande band nu. Snart kommer Trassel/Tangled (jepp, vi ska se den), sen kommer Rio, Rango, Mästerkatten och flera andra som är på gång, för att inte nämna alla uppföljare; Cars 2, Kung Fu panda 2... Det känns som att det räcker. Kvalitéten går förlorad. Måste börja sålla lite.

Sålla gjorde vi dock inte när Nioåringen och jag gav oss på två boxar med totalt åtta filmer i animé/manga-genren, präglade av Hayao Miyazaki (från åren 1984-2004). Under de senaste två veckorna har vi sett filmerna Spirited away, Kikis expressbud, Min granne Totoro, Det levande slottet, Porco rosso, Laputa slottet i himlen, Om du lyssnar noga och Nausicaä. Vi älskade redan Min granne Totoro innan vårt filmmaraton tog fart, men min nya favorit är Det levande slottet. Nausicaä tyckte både Nioåringen och jag om. Natur och djur är viktiga inslag och påverkar människorna, precis som människorna påverkar dem. Det dyker ofta upp underliga, nästan skrämmande figurer i filmerna, men i varje film finns det också enormt underhållande och finurliga inslag som uppväger de mörka inslagen. Efter den tredje filmen såg vi ett mönster som höll i sig: i varje film är det en flicka som är betydelsefull, stark, vettig och nästan alltid har huvudrollen. Tidigt i varje film dyker det upp en nästan jämnårig - och äventyrlig - pojke, som den starka flickan kan bli kär i, men som hon ändå måste rädda. Kärleken är den röda tråden i alla filmerna och det var fantastiska bilder i alla filmer.

Igår såg jag även Svinalängorna. Boken var mycket "bättre" (om man nu kan säga så om något så tragiskt), men filmen gjorde också ont. Tehilla Blad är grymt bra.