Årsta torg, fredag f m. Efter en intressant föreläsning stannar jag för att titta runt på Barnaskaran och Vilda Victoria. Jag skulle kunna handla ihjäl mig på den senare. När jag tittar runt på den första - där man kan lämna in saker för second hand-försäljning - så kommer det in en mormor och vill lämna några videofilmer.
- Går det att lämna videofilmer här?
- Bara om det är dvd.
- Det här är band, för videospelare.
- Jaha, nej, jag hade några såna, men det är ingen som köper längre.
- Men, man kan väl inte bara kasta dem...? Vad ska man göra med dem?
- Jaaa...jag vet inte, det finns ju ingen som vill ha dem längre. Det är ju ingen som har video längre.
- Allt blir nytt, det går ju så fort. Förut hade jag en TV och nu har jag visst en tjock-TV.
- Ja, det går oerhört fort.
Jag skulle ha bett henne skänka dem till mig, till förskolan. Det händer att barnen får se på filmer, och vi kastar inte filmerna, vi har en apparat som de kan spelas i. I soprummen står det dock ofta pappkassar fulla med filmer. Det ser så hemskt ut. Jag har också rensat bland mina filmer, men det lär nog ta länge innan jag helt släpper videofilmerna. Pingu hystade iväg alla sina (tre pappkassar fulla) för några år sedan. Jag förbarmade mig över ett fåtal. Hur ofta tittar jag på en videorulle? Kanske 1-2 ggr om året...men till sopberget ska de inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar