När vi har vikariebrist på jobbet så hänvisar chefen till att det inte finns några vikarier. Inte ens när det finns plats för fast personal så finns det några sökande. Det finns helt enkelt ingen som vill ha några jobb inom förskolan längre. Det fascinerar mig att vår chef tror att vi är så lättlurade. Vilken anledning chefen har att inte söka tillräckligt mycket efter personal vet jag inte. När jag ställer upp och söker personal så godtas de inte. De är ju utbildade, och har några års erfarenhet (=de är dyra, antar jag). Istället blir det vi - ordinarie personal - som får kliva in och agera två personer, eller kökspersonal, eller assistent. Och jag vet att det är så på många förskolor. Inte så konstigt att förskolepersonalen är utsliten. Nej, de (vi) har inte för hög lön. De flesta behöver högre lön! Någon morot måste det väl ändå finnas?
När jag läser/hör om de förskolor (i Göteborgstrakten var det väl?) som har upp emot 25 barn på tre anställda så blir jag verkligen sorgsen. Stackars barn. Snacka om förvaring. Stackars personal. Snacka om förvaring.
Min mamma föreslår att jag ska söka chefspositionen (då min chef inom kort borde gå i pension). Nä, tack, du. Jag vill vara med barnen, det är där glädjen finns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar