I min bubbla

Jag fick en liten chock när jag klev ut från tunnelbanan vid Björns trädgård (Medis) i måndags. Det var SÅ MYCKET FOLK. Jag blev helt paff. Det var soligt och varmt, så det var fullsatt ÖVERALLT. Dessutom var det dags för match till kvällen och varenda Bajenfan verkade ha kommit till området för att möta sina jämlikar. Det var galet. Det tog en liten stund för mig att acklimatisera mig, innan det kändes relativt naturligt att hänga bland alla människor. Väninnan M frågade hur ofta jag egentligen tar mig in till stan från förorten. Nej, det är inte ofta. Någon gång i månaden max, och då på kort visit. Dessutom läser jag sällan några nyheter, och ser sällan på nyheterna på TV, vilket inte är någon nyhet. Jag har dock insett att jag behöver leva så. Jag behöver min skyddande bubbla. Jag tänker att jag är som de där kändisarna i SVTs program Bubblan, som sändes för ett år sedan. Kändisarna blev isolerade i några dagar och fick sedan svara på frågor om vilka nyheter som var sanna, som skett när de varit bortkopplade från omvärlden. Jag råkade se en stund av ett program där de fick frågan om vulkanen Eyjafjallajökull på Island. De trodde inte att det var sant, att det hade skett. Så klart. Hittills tycker jag ändå att jag klarar mig bra utan att hela tiden vara uppdaterad om allt. Skulle jag kunna hålla ett intressant samtal med en okänd person, eller kunna svara rätt på ett nutidstest? Nä, säkerligen inte, men jag överlever utan det för tillfället. Jag kanske blir med delaktig i resten av världen längre fram. Just nu snurrar det på i tillräcklig fart som det är.