- Du verkar väldigt bekant.
- Jaha, ja...jag bor i Tyresö...
- Jaha...vilka känner jag i Tyresö...
- Ja, jag rör mig kring Stureplan också...
- Jaha, men det gör inte jag...
- Kerstin Dellert heter jag.
- Jaha du, då är det väl därför jag känner igen dig.
Sedan pratade vi väldigt mycket och Kerstin var väldigt trevlig.
Vårt boende var över förväntan. Fräscht och rymligt. Vi bodde nära en galen dam.
Det gjorde det lätt att hitta hem.
Vi gjorde Kneippbyn, där jag fascinerades över reglerna:
(och stavningen). Ködisciplin måste ju vara det svenskaste som finns (om det nu ens faktiskt är ett ord). Ändå var det preics som hemma i förorten: de svenska barnen vågade knappt säga ett knyst när de icke svenska barnen trängde sig i kön. Tioåringen klagade, men fick inget gehör. Hon tittade på mig och mig muckar man inte med. Här gäller svenska regler. Basta.
Vi gjorde grottan. Det var inte alls som jag mindes det från barndomen.
Där lärde jag mig att det finns armfotingar (inte att förknippas med huvudfotingar).
Jag lärde mig också att även Smilla uppmanar sina barn att spola två gånger, då det blir mycket papper i toan. (Kanske är det något de flesta morsor uppmanar sina barn att göra?) Dessutom lärde jag mig att det inte verkar finnas några mygg på Gotland. Eller knott för den delen. De kom inte in på kvällen i alla fall. Inga fästingar och inga mygg. Sounds like a good place to live. Bromsar finns det däremot.
- Mamma, varför heter den broms? Är det för att den bromsar människorna?
Det hade varit skönt med ytterligare några dagar på ön. Kanske jag borde ha googlat på aktiviteter innan vi åkte, då vi missade några saker; poolen vid Ireviksgården och att Pirata Pirata uppträdde i veckan t ex, men det var ändå en väldigt bra vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar