It takes a man. Or not.

Tioåringen ropar in mig i hennes rum när hon ska sova. Hon ligger i sängen och pekar mot bokhyllan vid fönstret.
- Vad är det där?
Ja, vad är det? Jag måste gå närmare för att titta och när jag närmar mig inser jag vad det är. En enorm spindel har tagit sig in via fönstret och har nu spunnit en fin tråd mellan taket och bokhyllan. Mitt på tråden, mitt i luften sitter spindeln hopkurad. Den är tjock och luden, den har kraftiga ben och en ordentlig kropp. My worst enemy. Jag pillar på tråden vid bokhyllan och snabbt som en vessla kilar spindeln upp till fästet vid taket. Han är nog lika skraj som jag.
- Jag vet inte om jag kan få bort den där.
- Då sover inte jag här inne.
- Okej, ta det lugnt. Vänta lite.
Tioåringen har redan sovit flera nätter i min säng och nu orkar jag inte mer, jag vill kunna sova ordentligt i natt. Så jag hämtar ett stort glas, och ett styvt ark papper. Sakta höjer jag glaset på spindeln och ber en tyst bön att den ska stå stilla. Vilket den gör. Väl i glaset får den dock panik och spinger runt som en tok.
- Nu får du tända alla lampor som finns på vägen till balkongen och sedan öppna balkongen!
- Okej!
Tioåringen springer omkring och tänder.
Jag går spänt ut på balkongenJag skakar ut glaset mot gården och tittar sedan i det. Spindeln sitter kvar i glaset. Jag börjar jämra mig och skakar glaset igen. Jag ser spindeln flygga ut, men var tog den vägen? Landade den på mig? Jag går in och ryser i hela kroppen.
- Sitter den på mig? Ser du något?
- Nej...
- Okej, då är den ute.

När Tioåringen är nedbäddad igen skrattar hon och sen säger (den förbaskade ungen):
- Nu vet jag varför man behöver ha en karl i huset!
- Vad är det du säger??
- Ja, för att få bort stora spindlar.
- Va?! Jag fick ju bort den!!
- Ja, men inte tusan skulle en man ha kommit in från balkongen och nervöst sagt `Sitter den på mig, är den borta??´

Nä, en man hade dödat spindeln, med en tidning eller med dammsugaren, eller spolat ned den i toaletten. Sanna mina ord.