När jag någon enstaka gång får möjlighet att åka kollektivt på egen hand så inser jag hur mycket jag saknar det. Tänk att bara få sitta de där 30-45 minuterna och filosofera för sig själv, finna det inre lugnet, läsa en bok eller lyssna på musik. Nog för att det är trångt på tuben på morgonen, men det är fördelen med att starta resan ute i förorten; jag har alltid sittplats.
Man kan inte få allt. Nu har jag istället nära till jobbet och ser det som en enorm fördel. Fast jag kan sakna de där resorna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar