Kollektiv bestraffning i dubbel bemärkelse

Tioåringen fick en NO-läxa som skulle utföras i hemmet. Av pappret framgick att en vuxen skulle hjälpa till. Vilket jag gjorde (och skulle ha gjort även utan uppmaning). Dagen när läxan ska lämnas in så gör hon det och vid middagen samma kväll berättar hon att endast tre elever i klassen hade lämnat in läxan. NO-läraren skällde ut hela klassen. Läraren säger att de aldrig kommer att få några jobb om de inte gör sina läxor. Läraren tittar på Tioåringen och frågar vad hon vill bli när hon blir stor. Tioåringen nämner sina stora planer och läraren nappar direkt. Läraren säger till alla de andra eleverna att scenariot i framtiden kommer att bli att när de möter Tioåringen om tio år så kommer hon att vara på väg till sina studier på Universitetet och de andra kommer att vara på väg från ännu ett möte på arbetsförmedlingen. Jag baxnar. Jag får ångest i magen, för alla inblandade elever. Sedan säger läraren att de tre som gjort läxan slipper läxa till nästa vecka, medan övriga får en vecka till på sig att göra samma läxa. Vilket i mina ögon är helt fel. Då är ju läxan som de tre gjort ändå inte värt något, för de kan inte fortsätta jobba just nu. Individen måste än en gång stå tillbaka för kollektivet. En vecka senare är det NO igen och på kvällen frågar jag hur det gick. Hade alla gjort läxan nu? Använde läraren resultatet från läxan på lektionen? Tioåringen säger att några hade lämnat in, men läraren nämnde ingenting om vilka som lämnat in och sedan fortsatte de att jobba som om inget hade hänt. Även veckan efter nämndes ingenting om läxan eller resultatet av den. Vad är lärdomen? Läxan var ju ändå inte värd någonting.