Tioåringen älskar Bellmanhistorier. Jag drog dem också i hennes ålder, även om jag de flesta nog är nya. Det är dock först när jag hör en vuxenversion av en Bellmanhistoria, en historia med rasistiska inslag och där Bellman är den som går segrande ut ur historien som jag blir en smula ställd. Det är ju alltid Bellman som är den som är fånig, det är liksom svensken som förlöjligas. Eller hur man nu ska se det. Är det svenskar generellt sett som åsyftas, eller är det just individen Bellman som ska minnas på detta vis?
Under ett föräldramöte som jag och mina kollegor på förskolan håller i så inbjuder vi föräldrarna till att vara med några timmar en dag längre fram, och att ta med sig eget fikabröd. Min kollega (som är lika genomsvensk som jag) säger:
- Ni som kommer från ett annat land får väldigt gärna baka något traditionellt från ert hemland att bjuda på, och ni svenskar...ja, ni kan ju...ta med er vad ni vill...
Ja, för vi är ju bara svenskar och vi har inga traditioner och inga traditionella bakverk alls...
Så, vad bakade vi svenskar? Kladdkaka, russinkakaor, sockerkaka, kanelbullar, muffins m m. Jag känner mig stolt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar