Bestämmer med min pappa att jag och 6-åringen kommer vid 14.30 till dem på julafton. Vi ska äta lunch hemma innan. När ska de servera julmiddagen? Lagom till Kalle, eller...(frågar jag med viss syrlighet och söker förståelse för att 6-åringen nog inte VILL äta just då)? Han frågar frugan, som säger vid fyra ungefär.
Ska vi köpa julklappar? "Nej, bara till de som är omyndiga", säger jag. "Ja, men några trisslotter kan man ju få även om man är vuxen", säger han. Jahapp, tänker jag, men vet inget jag kan köpa till dem, så jag köper en chokladask och slår in några foton av 6-åringen. Jag vill inte köpa saker för köpandets skull, jag vill ge för att det finns ett behov - hos givaren eller mottagaren.
Vi ska ta oss från söderförort halvvägs ut till Arlanda med kollektivtrafik. Ditvägen: buss, pendeltåg, hämtade med bil. Hemvägen: taxi, pendeltåg, buss. Det börjar med att vi missar bussen, tar tunnelbanan till city och missar där pendeltåget. Blir hämtade med bilen vid 14.30. "Alla" väntar på oss, vi är sena! Det serveras julmiddag vid 14.45 (lagom till Kalle...).
När jag väljer "barnalternativet" framför starkglöggen undrar min pappa och frugan ifall jag inte tänker dricka alkoholhaltigt alls (med en liten besviken ton i rösten). Pappas svärföräldrar sitter glada i hågen och trugar med snapsen. Jag har aldrig riktigt fattat det där med att dricka sig full på julafton: det är väl då man ska umgås och kunna prata med varandra, vilket är svårt när någon är nära på redlös. Dessutom har jag ensam ansvar för 6-åringen och att vi kommer hem. Jag dricker två klunkar vin och två klunkar snaps. De övriga vuxna (samt 17-åringen i huset) tycker nog att jag är konstig.
Inte en klapp får jag själv och mina klappar verkar mest skapa irritation. C´est la vie.
På hemväg anländer taxin lagom för oss att missa pendeltåget och nästa är inställd, så det blir till att vänta en timme - eller finna en alternativ färdväg. Vi tar en buss till närmaste tunnelbana (det tar 30 minuter) och kan sedan ta tunnelbanan hela vägen hem (det tar nästan en timme).
Totalt färdades 6-åringen och jag i ungefär fem timmar under gårdagen (julafton). Vi umgicks med mina föräldrar i ungefär sex timmar sammanlagt.
Något av ett i-landsproblem, jag vet, men jag var ändå mentalt urlakad hela dagen idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar