Slösa vs Spara

En rapport från Socialstyrelsen förra året slår fast att jag tillhör en generation som består av till hälften Spara och till hälften Slösa. Detta kan jämföras med att hälften av oss är välutbildade med ett trist jobb och hälften av oss har ett megastimulerande jobb, men ingen utbildning värd namnet - vi är alltså varken akademiker eller slackers.

Ett flertal bekanta har, som jag, aldrig fostrats att handskas med pengar på ett respektfullt sätt och har därmed blivit vad många skulle kalla slösaktiga och en handfull personer i min omgivning har tagit klivet rakt in i rävsaxen och sitter ordentligt fast i skuldfällan.

Att en person från ett telemarketingföretag ringer mig på uppdrag av en bank och erbjuder mig ett kostnadsfritt samtal för att hjälpa mig att styra upp mitt sparande ser jag som ett hån. Istället för att säga "nej tack, jag är inte intresserad" skulle jag vilja säga "Sparande? Spara vilka pengar då?". Vid ett "nej tack" ifrågasätts varför jag inte vill utnyttja något som är avgiftsfritt.

I en verklighet där en ensamstående förälder knappt överlever ekonomiskt ifall barnet blir sjukt, så känns det som att det inte finns något att skämmas för ifall jag helt enkelt inte har råd att spara några pengar.