Tradition är inte religion

Nu har jag pratat med ett otal (svenska) personer som alla tycker att vi svenskar är mesiga och låter oss bli trampade på när vi tillåter att människor från andra länder börjar utplåna våra traditioner med sin kultur. Vi säger stolt att vi är "open-minded" och respekterar alla människor, oavsett etnicitet. Vi vågar inte ens längre ha en åsikt om ett annat folkslag, med risk för att bli kallad rasist. Är det inte istället människor från andra kulturer, som inte respekterar de svenska traditionerna, som borde kallas rasister? T ex de som inte vill ta en kvinna i hand.

Vi tillåter att moskéer byggs; skulle vi få bygga en svensk kyrka i moskéfantasternas land, undrar jag. Vi tillåter slöjor i skolan; skulle vi få gå med tunna linnen och bara armar i skolan i slöjornas land, undrar jag. Vi bekostar tolkar på BVC för invandrade föräldrar; skulle detsamma göras för mig i tolkarnas hemland, undrar jag.

Hur kommer det sig då att vi inte argumenterar emot mer när det handlar om vår religion? Vi ska inte stöta oss - eller kanske är det så att majoriteten av oss "ursvenskar" egentligen inte är särskilt kristna, så när det handlar om kyrkan sätter vi inte upp så stort motstånd, utan låter sakta, men säkert, andra religioner ta upp plats och påverka oss. Vi är formbara, rotlösa, och kan därför utnyttjas - samtidigt som vi utnyttjar andra kulturer genom att ta till oss det vi gillar av deras traditioner.

Tradition har inte alltid så mycket med religion att göra. Vi dansar kring en fallossymbol mitt i sommaren, likväl som vi dansar kring ett träd mitt i vintern. Vi behöver inte alltid veta varför vi gör det, men visst kan vi ifrågasätta vad våra traditioner står för.