Jag har läst flera blogginlägg om att vara duktig, duktig, duktig på olika sätt. Jag tänker att jag också är en duktig flicka. Hel alivet har gått ut på att sträva efter att vara duktig, och till lags. Med stigande ålder har jag blivit bättre på att inte känna skuld när jag (avsiktligt) är mindre duktig. Däremot har jag kommit fram till att jag nog ändå vill behålla en viss duktighet. Jag mår bra när jag känner mig duktig, men jag mår dåligt när jag låter det ta över mitt liv och jag stressar ihjäl mig för att nå den ultimata duktigheten.
När jag pratar med barnen i skolan och förskolan så försöker jag att inte använda ordet duktig. Med flit undviker jag det ordet, för det går liksom troll i det. Man ska alltid vara så himla duktig. Ibland kommer ordet ändå smygande, för det är ett svårt ord att ersätta, men jag vill hellre använda ord som jättebra, tjusigt, snyggt jobbat, vad du kan och andra liknande fraser.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar