Worst case scenario

Jag väntar utanför Lustiga huset på Gröna Lund. Nioåringen är där inne med sin kompis. Jag blir alltid full av skratt när jag tittar på de tragikomiska försöken folk gör för att ta sig upp för de rörliga trapporna. Nioåringen vill inte ens testa dem, hon tar alltid mittentrappan. Det är tur att Gröna Lund-personalen stannar trappan emellanåt. Det ser ut som ett självmordsuppdrag när vissa - både barn och vuxna - försöker ta sig upp för trappan. Det gäller att inte ha lättspräckta byxor. Jag funderar över hur gammal jag var när jag lärde mig tricket att gå i den trappan. Tolv kanske?