Nu har Nioåringen och jag försökt att få tag i Pappan i några veckor. Genom släktingar och nätet har vi fått fram tre olika mobilnr, alla når baar fram till en anonym svararröst, och där vill inte Nioåringen lämna ett meddelande. Jag har dock ändå lämnat ett meddelande, och sagt att Nioåringen vill komma i kontakt med honom. Inte ett ljud. Nioåringen ringer nästan en gång om dagen nu, till fem olik anummer, men ingenstans är det någon som svarar. Vi har meddelat fabror och farmor att Nioårinen vill komma i kontakt med Pappan, men inte ens ett sms har han tagit sig tid att skicka. Nu börjr situationen bli desperat. Nioåringen är full av förtvivlan och besvikelse. Det finns inga bortförklaringar som kan uppväga det här.
- Mamma, det känns som att det var typ fem månader sedan jag träffade mina systrar.
- Ja, det var väl i påskas, så det är ganska precis fem månader.
- Ja, det känns liksom i magen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar