Vid nio ikväll bänkade jag mig för att se ytterligare ett avsnitt av min favoritserie "Entourage" på SVT2. Inspelad från gårdagen kl 21.30-22. Tyvärr var det enda jag fick se hur väderkvinnan övade inför sin presentation av vädret, och hur sportnyttsmannen gjorde detsamma. Däremellan var det kamerakillar som rände runt och påstod att kameran var trasig. Nä, den funkade fint. Borde inte folk i kontrollrummet ha sett att det var vad som sändes i TV, ut till alla människor, eller hur fungerar det egentligen?
Jag pratar med en bekant som beklagar sig över att det inte är förrän klockan nio på kvällen som han kan känna sig riktigt färdig med dagen, och kan slappna av och ta det lugnt. Så dags har han kommit hem, städat, ätit och fixat färdigt allting hemma. Jag försöker att ha förståelse. Sedan påpekar han själv:
- Ja, här sitter jag och beklagar mig för en ensamstående morsa. Du har det väl säkert likadant.
Jo, om jag ansträngde mig och städade och höll på varje dag, så visst. Men jag gör inte det. Jag ställer inte riktigt så höga krav på mig själv längre. Diksen får ibland vänta i en, eller t o m två, dagar. Ingen dör av det. Tiden är så värdefull.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar