Fredag kväll. Vi besöker Åttaåringens kompis som fyller 9 år. Jag tänkte mig en snabb visit och lite glass. Istället erbjuds jag vin och placerar mig bland föräldrarna på balkongen. Det är första gången någonsin som jag dricker mer än ett glas vin samtidigt som jag har ansvar för min dotter (nu Åttaåringen).
Det är väldigt gemytligt. Barnen får löpa fritt både inne och ute. Efter tre timmar och barnens tredje förfrågan om fika så reser jag mig och börjar duka fram åt dem. Vid 21.30 sitter några barn och tittar på en blodsplatterfilm (fr 11 år), medan några går till affären och handlar glass (och är orolig för de fyllisar som hänger i centrum). Då känner jag att det räcker. Jag minns när jag som nioåring själv sprang till affären och handlade cigaretter till min mamma och hennes väninnor, eller oroade mig över hur de vuxna blev när de drack.
Det är dags att gå. Åttaåringen sitter i soffan och håller händerna för ögonen. Vi tackar för oss och går. En aning yr av alkohol lyckas jag med bedriften att både handla på ICA och städa upp hemma. Ruset har ju en förmåga att göra att jag känner mig oöverträfflig.
När jag nattar Åttaåringen säger hon att den nioåriga pojken som hade med sig filmen skulle läsa på baksidan för henne, men att hon sa att hon kunde läsa själv. Då frågade pojken:
- Vilken LUS ligger du på?
- 15.
- Då ligger du på en över mig. Okej, här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar