En läxa för livet

Åttaåringen ringer minst en gång om dagen och avlägger rapport om vad de har haft för sig hos Pappan. Ibland undrar jag varför de inte ber henne att hålla sig från att ringa, då de har gäster där - som hon talar med samtidigt som hon talar med mig.

Hittills vet jag att Pappan har jobbat hälften av tiden som Åttaåringen varit där. Vad är det då liksom för mening med det hela, kan jag tänka. Jag yttrar det dock inte. Jag vet också att Åttaåringen har gråtit sig till sömns av hemlängtan en natt.

Idag påminde jag Åttaåringen att duscha och tvätta håret. Det behövdes. Hon har inte gjort det sedan hon åkte i fredags. Hon kved lite när hon också klämde ur sig att hon inte borstat håret på hela tiden hon varit hos Pappan. Jag vill inte ens tänka på vilket råttbo det måste vara vid det här laget.
- Duschar aldrig småsyskonen och tvättar håret?
- Alltså, vi skulle göra det i måndags, men så fick vi för oss att ha vattenkrig och vi blötte ned så mycket i badrummet så pappa skällde ut oss och sa att vi fick lämna badrummet utan att tvätta håret.

Jahapp. Vad kan jag säga...?

Igår fick jag veta att tonåringen (Pappans frus son) skulle passa Åttaåringen och de två småsystrarna på dagen. Pappan jobbade - och hade bilen - och frun gick och handlade. Under tiden hade alla fyra barnen vattenkrig i plastpoolen, på tomten, över verandan, in i hallen och badrummet. När frun kom hem fick de veta att de levde.
- Mamma, hon blev som helt tokig och låste både framdörren och dörren på baksidan. Vi fick vara ute i trädgården.

Jahapp. Vad kan jag säga...?

Nu ringde Åttaåringen precis och sa att det var bara hon och tonåringen som var vakna. Pappa var hos sin bror och rökte pipa. Något de tydligen gör två gånger i månaden. Idag hade frun också berömt Åttaåringen för att hon klarar att vara så länge hos dem utan att sakna mig och vilja åka hem.

Jahapp. Vad kan jag säga...?

Åttaåringen lär i alla fall ha insett att det inte bara är en dans på rosor att vara hos Pappan.