Sitter på jobbet. Funderar över livet. (Ja, jag har tid att göra det när jag jobbar på kontoret.) Så slår det mig. Jag är mitt andra jag. Den jag var för sisådär nio år sedan. Jag har inget barn, jag har inget ansvar. Ingen väntar på mig, ingen förväntar sig något av mig. Jag behöver inte gå hem och laga mat till någon. Jag behöver inte ens gå hem.
Känslorna av frihet och lättnad uppfyller mig.
Saknaden förtär mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar